Inte idag, men förra måndagen. Vi firade med paj, after eight kaka och fattiga riddare. Ben fick ett fint kort av Mellman.

Som tidigare sagt är jag helt hooked av Bondi Rescue. Främst för att stilla min längtan till Australien och höra lite Aussie-dialekt (eftersom min Aussie-boy helt och hållet tappat den). Men idag hände något konstigt.  En livvakt ser en man som kämpar bland de starka strömmarna vid stranden. Livvakten gör allt han kan för att hinna ut till den nödställde. Mannen försvinner plötsligt spårlöst och efter 45 minuter ger livvakterna upp och tror mannen tagit sig på egen hand in till torra land.

Efter 3 timmar kommer en förtvivlad ung kille till livvakterna och meddelar att hans pappa är spårlöst försvunnen. Han var på Bondi beach med sin familj. De hade just emigrerat till Australien från Mongoliet. Familjen var hoppfulla och ivriga att börja det nya livet i Sydney. De hade bott i Sydney en vecka och spenderade denhär dagen på Bondi Beach. Livvakterna börjar sökandet igen med hjälp av en helikopter. Mörkret faller och gör sökandet svårt. Till slut hittar de mannen livlös på havet bottnet. Mannen gick inte att rädda och avled. En far, en man, en familjeförsörjare miste livet bland de starka strömmarna.

Familjen, bestående av frun och 3 barn, klarade sig inte i Australien ekonomiskt och tvingade flytta tillbaka till sitt hemland Mongoliet.

Dethär är något av de sorgligaste jag sett. Pojkens förtvivlade ansikte när de hittar pappan kommer jag aldrig att glömma.

Se det sorgliga avsnittet HÄR.

11-timmars skoldag är nog inget att föredra. Det blir nog bättre nu med ledig dag imorgon och Bens sweet and sour chicken. Hey, glömde berätta, på fredag har jag deadline för hudvårdsportfolion. Det börjar kännas längesen man jobbat med portfolio. Senast förra veckan.

På lördag skall jag fota streetstyle i Vasa. Så om du vill bli dokumenterad i min streetstyle-portfolio, sitt för guds skull inte hemma och tryck på lördag. Ut på stan.

Fotot taget av Mr. Newton.

Igår var kanske den skönaste söndagen ever. Vi började med ett 4 timmars besök till Tropiclandia. Vi bestämde att åka hem när våra fingrar såg ut som övergödda russin.



Efter Tropiclandia tog vi en sväng via Makuuni, hyrde en film och köpte 2 kg godis tillsammans.



Efter det degade vi hela kvällen hos syster och familj. Efter att vi ätit resterna som middagsgästerna hade lämnat efter sig, och ätit upp allt godis från Makuuni, orkade vi inte ens ta oss hem. Fräscht att vakna med oborstade tänder och en klordoftande hud. Härliga söndag. Idag har jag borstat tänderna 5 gånger.

Ikväll skall jag äntligen få fattiga riddare med socker och sylt.

Nu när jag legat och degat några dagar på soffan har jag motvilligt blivit beroende av tre tv-shower.


1.  the Ellen Degeneres show



Aktuella gäster. Skön fiilis. Roligt. Bra musik.

2. Border Security



På Sydneys flygplats händer det. Väldigt intressant men framför allt skrattretande. Speciellt i de situationen när asiater försöker ta in förbjuden mat i landet.

3. Bondi Rescue



Bilden säger väl allt. Helloo Sydney!

Jag skulle göra en årsresumé. Nu när jag äntligen har tid över och måste gå i pyjamas dagarna i ändå. Men jag kom inte längre än Januari. Alltså en januari-dag i London, varsågoda:

2009 var ett härligt år. Låt 2010 bli ännu bättre.

Är det vanligt att få sämre syn när man har feber? Jag vaknade ur min lunchsömn, blinkade några gånger, men jag kunde inte se tavlan framför mig. Gode gud, gör mig frisk och ge mig tillbaka synen. Dehär damerna tröstar mig i min alltför gråa vardag:

Men vad gör man när man snart sett alla avsnitt och filmen 2 gånger?

Jag är så himla trött på Vasa. Hurra för skola, classmates och människor omkring mig. Men jag trivs inte här och vill inte bo här. Jag vill vara HÄR:



HÄR:



eller HÄR:



Jag har myror i byxorna. Aldrig är jag nöjd.

Anywho, Ben berättade att han på gårdagens lektion verkligen imponerade på läraren. Läraren frågade i klassen om det fanns någon som visste var nyfiken betyder? Ingen kotte i klassen visste vad nyfiken betyder. Inte Ben heller förrän efter någon minut då han plötsligt ropar "CURIOUS". Jag har inte lärt honom, inte A eller R heller. Utan Mellman. Om han inte ser på Emil, Pippi eller Madagaskar, så ser han ju naturligtvis på Nicke Nyfiken. Curious George.

Läs om den 13-åriga smarta modenörden HÄR.

Lumene Vitamin C nattcreme. Innehåller havtorn som ger cremen en härlig doft och gör huden silkeslen. Dessutom är den billig. Jag som fattig studerande tackar och köper. Brukar även använda den till dagcreme nu under vintern eftersom den är fetare än en vanlig dagcreme.

I samma vitamin C serie finns även foundation. Den innehåller även havtorn. Doftar himmelskt, ger ett naturligt resultat och är lätt att tvätta bort.

När ni reser downunder glöm för guds skull inte att köpa dethär:


Lucas´Papaw Ointment. Mirakelsalva som hjälper mot allt. Everything. Finns att köpa i nästan varje matbutik i Australien. Vintertid ser mina fötter ut ungefär såhär:



Men med hjälp av Lucas´Papaw hålls fötterna lika lena som M´s hud. Halleluja!

Det som ni inte skall slösa pengar på:



Vegemite. Hujedamej! Någon slags blandning av salt och soja som alla aussies breder på sin toast. Smaklökarna får stryk av denna obehagliga smet. Enbart genom att se burkarna, som Ben har bunkrat upp i köket, ger mig kalla kårar.

NU börjar jag studera igen efter det härliga jullovet. Vi börjar sådär smått stressande med en deadline på torsdag. Jugendstilen eller Art Nouveau om man så vill.

Skall jag bo när jag är gammal och grå.




Wimbledon Village. Men på Marryat Road.

Ungefär såhär är utsikten från Marryat Road.

Jag orkar inte inte inte inte inte inte inte göra skolarbetet om tidsepoken. Snälla classmates, ge mig lite medlidande och säg att ni inte heller har börjat.

Packandet tar aldrig slut. Strykbräde, dammsugare, kärl, dynor, tvättkorg, kläder... Det tar aldrig slut på sakerna vi skall ha med oss hem. Ungefär såhär kommer vår "hemresa" se ut idag.
 

Igår var vi på fest. Igen. Där hade vi roligt.


Idag har vi varit ute hela dagen och blivit frisk-lufts-förgiftade. Det var svinigt kallt.


Ben var rädd att gå på isen. Han förstod verkligen inte att vi hade hela sjön under våra fötter. Först tyckte han synd om alla fiskar (enligt Ben måste ju alla fiskar frysa ihjäl) sedan borrade vi hål i isen och Ben lekte att han kokade soppa. Fisksoppa.