Trevlig lillajul!

Nu skall jag stapla iväg med mina nyinhandlade festskor till Village där det nalkas Julebord. Men först skall jag möta upp Jannika vid Tesco för att inhandla en flaska vin. 

Nu är det bara 21 dagar till jag är hem hemma i Finland.

Jag hittade en rätt rolig artikel på Londonpaper:

http://thelondonpaper.typepad.com/thelondonblog/2008/11/danny-ciprianis.html

Inte visste jag att Danny Cipriani var så känd i UK. The London Paper har så rätt. Cipriani såg väldigt, väldigt uttråkad ut. 21 år en lördagskväll på en av Londons bästa klubbar med 7 pinnsmala modeller dansandes omkring sig + champagne och vodka för 3 000 pund. Visst kan livet vara tråkigt ibland.

Jag ser fram emot en rätt så lugn helg. Ikväll blir det tjejkväll här hemma. Jag förväntar mig ett varmt fotbad. Det kan behövas, som sagt. Imorgon skall jag påbörja den årliga jakten efter alla julklappar. Till min hjälp har jag Jannika, som själv påstår att hon är fruktansvärt bra på julklappar. Imorgon är det då upp till bevis. Eftersom Oxford kommer att vara crowded imorgon blir det att ta bussen till Kingston istället. Inte mig emot, Kinston är jordens shoppingparadis.
Efter att jag hittat alla mina julklappar imorgon (!) är jag bjuden på julfest. Eller julebord, enligt norrmännen. En kväll med bara brudarna kommer väldigt lägligt eftersom det är väldigt längesen vi alla träffades. Jag ska försöka mig på en lugn kväll. We`ll see.

Tack Mamma för paketet. Jag har redan lustläst tidningarna och det finns ytterst få gröna kulor kvar. Sandra frågade på morgonen om jag inte fått något roligt brev av dig på sistone och så kom jag hem och fann paketet på trappan.

Tack Farbror för mejlet. Jag skrattade högt för mig själv.

Tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack!

 
Välkommen Linda & Malin till London! Jag ser fram emot att träffa er på lördag!

Mina fötter mår apa. De hänger inte alls med i Londonpulsen. De mår t.o.m värre än vad min Fars fötter gör. Fotbehandling och Ullmax sockor skulle nog göra susen.

Idag har jag fått mycket gjort. Dagen började lite trögt. Jag sköt upp dagens planer tills imorgon. "Jag hinner nog", tänkte jag medan jag kokade havregrynsgröt. Efter att gröten var slut och jag kände mig som en uppblåst ballong städade jag hela huset, sprang till Wimbledon Common, via Buddha templet och sen hem i en iskall dusch. Jag kunde inte stoppa farten på mina ben så jag fortsatte till Sainsbury`s där jag handlade mat för en hel arme`. Innan jag plockade flickorna hem från skolan hann jag höra hur Sandras dag varit. Hon hade köpt en fin halsduk och ett par bruna läderhandskar. Med gasen i bottnet körde vi vidare till David Lloyd där flickorna spelade tennis i en timme medan jag satt på läktaren och sneglade på tennisspelarna. Inte illa. Jag pratade en stund med E`s (Theas bästa vän) mamma innan vi åkte hem. Jag blev halvt shockad när hon mitt i konversationen ger mig 15 pund för att jag varit till stor hjälp för henne. Hon kör inte bil själv så jag har nu som då kört på E. Mot min egen vilja tog jag emot pengarna. Jag älskar ju att köra bil här. 
Middagen stod färdigdukad då vi kom hem. Nypotatis och lammkött. Kvällen spenderades med Thea eftersom resten av familjen drog iväg på träning. Jag har lockat hår och fixat tio olika frisyrer på Thea. Snart är det julbal och då är det ju ytterst viktigt att vara fin i håret. 

Fantastiskt. Jag hade goose pimples i 2 timmar och 45 minuter igår. Jag tror det var något av det finaste jag sett. Jag t.o.m. skämdes lite när jag satt och torkade tårarna enbart över de fina kostymerna. Ni kan ju tänka er reaktionerna i publiken när hela teatern tar i och sjunger "Can you feel the love tonight.."

Man kan ju inte annat än att älska Chris Brown och Keri Hilsons låt Superhuman. Jag är så svag för Chris Brown.

Fast jag somnade med flickorna igår och sovit som en stock hela natten, känns det fortfarande som om någon mörbultat mitt huvud. Jag har kanske sovit för mycket. Jag vaknade ändå imorse före klockan ringde, såg på klockan 07.39., fick för mig att jag ännu hade en timme kvar att sova. Vände om mig och i samma stund ringer klockan. På tal om besviken. 

Nu har jag en tuff vecka framför mig. Nu när jag äntligen känner att förkylningen börjar ge med sig skall jag pröva på att ge mig ut i Wimbledon Park igen. Gymmet har jag inte heller besökt på snart 2 veckor. Förutom stenhård träning denna vecka skall jag även unna mig att gå på Lejon kungen musikalen på tisdag, lunch med arbetspolarna och Wimbledon Winter Wonderland på torsdag och på fredag skall vi ha myskväll med flickorna här hemma. Jag njuter.





I England behövs det 3 gubbar för att tömma soptunnorna. Den första kör, den andra tömmer tunnorna och den tredje har ingen uppgift överhuvudtaget. Jag tror att de andra två bara var så sällskapssjuka, så de anställde en tredje gubbe.

Jaa just det! Bordsgrannen var det ju inte heller något fel på.



Rugbyspelaren Danny Cipriani.

Med sig hade han sin modell till flickvän. Kelly Brook. Som förövrigt medverkat i Smallville som Lex Luthors flickvän.

Festen fortsatte på lördag.


Jannika är en hejare på att laga mat. Aldrig någonsin har jag ätit så goda maletköttbiffar.


Skål mina Londonbrudar!


Påväg mot Paper.




Småfnittriga på tuben.


Piccadilly.


V.I.P på Paper.


Gratis drinkar är ju aldrig fel.







Som fyra lyxbrudar gled vi galant förbi den slingrande kön längs Regent Street. Kön som ledde ner till en av Londons exklusivaste klubbar. Paper. Här festar vanligt folk, som Beyonce, Jay-Z, Lewis Hamilton, Keira Knightly. Och så vi då. Flyt.

(Bilden stal jag helt kallt från Jannikas blogg.)

Fredagskvällen började på The Terrace med en flaska vin & pizza.


Sandra et Sandra.
 

Hela gänget på The Terrace.


Vi fortsatte traditionsenligt till Walkabout.


Där kan man hitta det ena och det andra. Jag fann en hippo.


Vad Jannika gör på Po Na Na är en annan femma.


Favorit pannband.

Nyss hemkommen från en liten  krogrunda med brudarna. Varje gång vi träffas får jag gåshud och vill krama ihjäl alla i min omgivning. Jag trivs så fruktansvärt bra här och såhär vill jag leva resten av mitt liv. Hur skall jag någonsin kunna lämna denna plats? Hur skall jag någonsin kunna säga hej då åt alla här? Ahtola, Stureplansstekaren, afro-Silje, Shawn, TITT, Birgitte. Jaa vet ni, t.o.m sliskdörrvakten. Nu gäller det verkligen att fånga dagen. Jag har ju ännu nästan ett helt år kvar.

Förra fredagen då jag tog en taxi hem från krogen och sa vart han skulle köra mig fick jag till svar: " Yea, I know you. I drowe you home last weekend! You had a couple of friends with you!" Det  blev en tyst taxiresa fast jag höll på att fnissa ihjäl mig i baksätet.

Du förstår inte ens hur mycket Du har kommit att betyda för mig. Jag tycker så mycket om Dig.

Hellooo, sa jag idag då jag stegade in på David Lloyd och Andy Murray sitter i entrèn.



Inte illa att vara fjärde bäst i världen.

Idag fick jag ett meddelande från min bättre hälft down under:


"Oh shit! De spelar celebrate good times på en bar i Cairns, gissa om jag tänker på dig!! Love you!"




 Love you too!

Idag gick Jannika & jag en lång promenad i Wimbledon Park. Fast vädret inte var på vår sida tog vi oss ändå ut och var duktiga och fick frisk luft.

Nej då, det gjorde vi inte alls. Vi kom utanför dörren med varsitt paraply, frågade oss själva varför vi går ut i regnet (?) vände om, gick in, kokade te och dängde in med jordgubbstårta.

I helgen gjorde dehär 2 London väldigt osäkert.


Kärlek vid Buckingham Palace.



Londontown.

 
Mor & dotter vid London Eye.

 
Fredag på WA.

Ny vecka. Nya tag igen efter en underbar helg. Mamma & Pappa bokade en långhelg i London tillsammans med mig detta veckoslut. Det gick fort. Alldeles för fort. Men vi hann trots det med väldigt mycket. Och lite till.

Fredag var vi "hemma hos mig" och drack lite vin med mina "Londonföräldrar". Innan det visade jag ju såklart Wimbledon och Walkabout för dem. Det var ju ett måste.
En sväng via Walkabout , för att träffa flickorna på småtimmarna, hann jag även med innan jag somnade gott efter en bra dag.

Resten av helgen har vi: agerat turister på hög nivå, varit till Kingston, ätit gott, raggat runt London, skrattat åt Pappas dåliga humor, shoppat, gått, promenerat, fått ont i fötterna, fått panik vid Covent Garden då folkmassan stockade i tunnelbanan, varit till Notting Hill, sett Julia Roberts, beskådat vaktbyte vid Buckingham Palace, osv. Listan kan göras lång. 

Jag har haft ett skönt veckoslut. Det hoppas jag Mamma & Pappa också haft. Jag tycker så mycket om er.

Førutom det kungliga besøket i Wimbledon igår, hade vi en vældigt gemytlig kvæll med flickorna. Vi gick till Walkabout och væntade på att killarna slutade jobba och tog oss sedan vidare till Po Na Na dær det var Cosmopolitan night. Mycket folk før att vara en onsdag (eftersom "lill-lørdag" hær ær på torsdag). Efter en varsin Cosmopolitan blev det som vanligt dart-tævling. Efter att jag haft en klar ledning i många veckor ær stællningen nu jæmn. Jag kænner hur den dåliga førloraren væxer i mig.


Cosmopolitan night.


Jannika Gabby.


Gabby i esse över sin vinst.


Shawn var mindre begeistrad.

Jag trodde jag skulle sätta min Bacardi i fel strupe igår när vi satt på Walkabout och utanför spatserar prins Charles och snyggingen Harry. Det händer ju inte varje dag.

 
   

1-0 till mig, Sandra.

Efter att jag stillat mitt lonkerobehov har jag nu fått ett annat behov. Glögg. Imorgon skall jag ge mig på jakt efter glögg i alla butiker i Wimbledon.

 

Jag måste væl børja med att be om ursækt før alla løgner om Oxford och Camden i mina tidigare inlægg. Sanningen ær den att jag på fredagen satte mig på ett plan som tog mig hem. Hem, hem till Finland. På Vanda flygfælt væntade mina två favoritpojkar på mig med en kylkass full med lonkero. Gissa om jag var lyckligast på jorden. En blixtsnabb visit. Men jag hann fira min mormor och plastmorfar, skræmma livet av Ann-Sofie, træffa familj & vænner, førfesta i Jessicas mysiga lya, DRICKA LONKERO, besøka Affes, fira farsdag och mysa med mina søta syskonbarn. Hærligt att vara tillbaka och få træffa sina kæra igen. Allt var sig likt, som tur. 

Nu ær jag back in Londontown igen. En timme senare æn beræknat landade planet till slut och jag tackade gudarna øver att jag hann med tåget till Clapham Junction. Dødstrøtt stupade jag i sæng. I min egen sæng. 










Ni kan inte ens førestælla er hur konstigt det var att komma hem och varken Alexandra eller Linda var hemma. Vid ett skede på Affes blev saknaden allt før stor. Forever on the dancefloor..

Efter veckans slit belønar mamma T mig med en free day. Solen lyser från en klarblå himmel. Det ær runt 15 grader. Det ær London. Jag skall ta mig till Camden. Det ær fredag. Livet ler folkens!

Vilken dag. Full fart från morgon till kvæll. Trots att jag ær utmattad ær jag nøjd øver dagen. Jag har hunnit luncha med Sandra, tvættat, packat infør Oxford-resan, handlat, jobbat på skolan, lockat hår, sminkat flickorna till polis respektive pirat, lagat mat, trænat.. Inte undra på att denna dag fløg ivæg. Nu tænker jag beløna mig sjælv med en drink på Walkabout med mina brudar. Cheers!

Hur frustrerande ær det inte att veta att en av mina kæraste vænner sitter på Heathrow och dødar tid i væntan på att hennes plan skall gå mot Hong Kong? Hur frusterande ær det inte att Heathrow bara ær några hållplatser från var jag bor? Hur frustrerande ær det inte att kommer att se henne næsta gång i maj/juni 09?


 

Var rædd om dig, min Lindi.

Så var det søndag igen. Ænnu en vecka har passerat i ilfart. Jæntorna har haft høstlov från skolan denna vecka, så vi har verkligen bara slappat, sovit længe, trænat, varit till Kingston och bara njutit av varandras sællskap. Imorgon ær det dock back to reality. Jag skulle kunna spendera hur mycket tid som helst med dehær flickorna. Jag tænker inte ens førsøka mig på att førklara hur goa de ær.


Eftersom Sandra uppnådde livets viktigaste ålder på torsdagen festade vi till det lite extra på fredag. (Æn normalt, før min del.) Vi børjade med taco, vin & breezer hos mig och efter ett antal långa diskussioner senare kom vi till slut ivæg. Vi børjade på the terrace, dær vi træffade de andra, och slutade, naturligtvis, på Walkabout. Dær jag nuførtiden ær stamkund. Borde man sluta gå dit nær alla dørrvakter kallar mig "Finland" och bartenderna ger mig rabatt? 


 
Denna bild får beskriva resten av kvællen.  

På lørdag hade vi planerat att ta oss till Kingston. Vi gick ner till centrum och det enda vi såg i spøregnet var Pizza Hut skylten, som løs som Betlehems stjærnan. Det vattnades i mungiporna på oss och efter en varsin flottpizza kændes Kingston allt før långt borta, så vi gick hem tillbaka och læt Ice Age 2an underhålla oss før resten av dagen. Bra beslut.



Næsta helg ær redan fullspæckad. Då skall æntligen Oxford besøkas. Det har jag væntat længe på. Jag har hørt så mycket fina ord om Oxford, så nu skall jag æntligen få min egen uppfattning om platsen. Låt denna vecka gå fort.




Linda, var førsiktig och ta hand om dig i Australien. Jag tænker på dig! <3