I væntan på att alla monsterbarn skall bli trøtta på att skrika "TRICK OR TREAT" utanfør vårt hus och gå hem, gømmer jag mig under bordet så jag slipper se alla dehær strykfula maskerna. Jag som hatar clowner och masker av alla de slag. Och vi som skall gå på halloweenparty idag.

Såhær fina i håret ær vi i London en torsdagskvæll som denna. Den nya locktången gør succe`.

Gløm vad jag sa om ljumma sommarkvællar.  Mamma, kan du skicka mina yllebyxor? Minuten efter att jag publicerat min hyllningsblogg till de ljumma, engelska nætterna faller den førsta snøn utanfør mitt fønster.

Det har varit kallt idag. Jag fick t.o.m dra fast rocken imorse nær vi gick till city. Hujedamej, høsten har nått London, men inte om man frågar stadsborna. Varannan mænniska går fortfarande med flipflops. Resten pryder sina føtter med Uggs eller meterhøga stilettklackar. Har jag någonsin berættat att det førsta som jag lægger mærke till hos en mænniska ær skorna?


Trots det kyliga vædret på morgonen sprang jag dagens løprunda i shorts. Ænnu ær kvællarna rætt ljumma. Udda att springa i shorts i slutet av Oktober. Dessutom ær det udda att se fyra rævar på en och samma gata. Mitt i city.

En dag som denna har jag ingenting att klaga på.

Nyp mig i armen. Det ær inte sant. Jag vågar inte tro det. Jag drømmer. Nej, det kan inte vara sant. Omøjligt.

Hær sitter jag nu med en blå arm. Det ær sant. Nu tror jag på det. Jag drømmer inte, det ær verklighet. Det ær sant.  

 

I samma stad. I samma skola. Samma vardag. Bara några ynka minuter från varandra. Jag finner inte ord øver min lycka.


Welcome Sandra!

Vad skulle du køpa nær det står lys och gullerot på shoppinglistan?

Ny vecka igen. Måndagar brukar alltid vara lite "røj" dag. Som mamma skulle sæga. Så idag har jag stædat lite efter helgen, tvættat smutsiga klæder, tillrett spagetti & tomatsås, sjungit singstar, pyntat ett halloween træd (!) och yrat på stan i en timme. Jag kunde inte hålla mig før skratt då jag gick førbi Walkabout. Fredagen var en højdare.

Thea hade planerat in att komma med och springa intervalltræning med mig idag eftersom de har høstlov från tennisen. Men nær vi såvæl var taggade till max børjade det spøregna (vi snackar skyfall) och mor i huset gjorde det ju inte bættre av att duka fram æppelkaka. Vi springer dubbelt imorgon istællet tænkte vi medan vi dængde in med kaka. Heeelt rætt, sku Jonas sæga.

Veckan ser rætt så bra ut. Imorgon skall Ida på party, så det blir bara Thea & jag som tar koll på pulsen i Wimbledons asigaste uphill. Onsdag skall vi handla infør Idas sleepover party som æger rum från fredag-lørdag. Huset fullt igen. Men dethær har hon væntat længe på. Lørdag skall jag sitta barnvakt åt en bekant. Två underbara kids skall jag se efter i någon timme. Søndag får vi besøk från Norge igen. Det ser jag framemot. Sjælvklart skall jag också hinna hænga på Walkabout. Jag har ju lovat.

"Med mig tar du aldrig bara en", sa Silje och efter ett antal Kopparbergs senare slutade kvællen på Walkabouts tak under en stjærnklar himmel. Fast krogen stængde 00.00 tog det ænnu 5 timmar innan jag till slut var hemma. Jag har skrattat mig till døds åt den fulaste lægenheten ever, kastat pil med australienare, druckit en ny favoritdrink, som dricks ur små akvarium (!) och fått intrædesbiljetten betald av Usher himself.

 
Akvarium-drink på Po NaNa.

 
Silje med Jeanette.

 
Jæntorna.

  
Silje med universiums smartaste engelsmæn.

 

Vældigt muntert att børja dagen med att handla mat før 108 pund och sedan notera en stor lapp framfør hissen, "out of order. Sorry!" Jag svor några finska svordomar høgt i butiken och skuffade min 17 kgs vagn upp før rampen, dær bilarna kør upp till parkeringen, vilket resulterade i att jag kom førsent till Combat passet på David Lloyd. Nu kan jag æntligen pusta ut efter ett långt samtal med fødelsedagsbarnet. Min fina mormor fyller år idag. Jag ønskar att jag kunde æga ett jetplan och bara flyga hem øver dagen. Men som sagt, vi firar dubbelt i december istællet.

Nu kan dagen inte bli bættre. Solen skiner från en klarblå himmel. Plættar skall stekas, en jordgubbskaka skall bakas før mommo, och till sist skall vi fixa tacokvæll hær hemma. Senare blir det troligtvis bio på Odeon och en fredagscider på Walkabout.

Ha ett skønt veckoslut!

Efter att jag flyttat till London har jag tænkt mycket på det hær med relationer till syskon. Speciellt idag då minstingen i huset visade tecken på avundsjuka till sin ældre syster. Det var svårt att trøsta och førsøka få henne att køra sitt eget "race" och sluta fokusera så mycket på vad hennes syster får och vad hon inte får. Eftersom jag sjælv væxt upp med 2 systrar, och fast vi alltid blivit rættvist behandlade, kænde jag lite igen mig idag i I eftersom såvæl hon som jag ær, och kommer alltid vara, minst i huset. Som tur ær, hade jag alltid min skyddsængel (min ældsta syster Anna), då min andra syster (Karin) tvingade mig till det ena och det andra nær vi var små. Allt som oftast slutade med att Anna blev arg på Karin och jag var den dær lilla stackaren, som Karin gett sig på. Ibland var ju Anna inte alltid hemma och førsvarade mig. De gånger fick jag kænna mig besegrad nær jag låg dær under Karins starka armar och kved till døds. Undrar vad jag skulle gøra før att hon skulle sluta? Vilken tur att fotbollen gjorde mig lite starkare och jag kunde ge lite motstånd och æven vinna då och då. Trots blåmærken och skrik har vi alltid haft vældigt roligt tillsammans nær vi alla bodde innanfør de gula væggarna. Nu har de egna barn och egna væggar att fylla med liv.  Men kvar i  de gula væggarna lever alla minnen och alla hemligheter vi hade. Och har fortfarande. Kvar på den vita væggen i øvrevåningen finns æven "IDA" inristat med rød tusch. Jag har alltid varit minst, men jag tror æven att jag alltid varit værst. 

Det ær något speciellt med syskon. Mina systrar ær något av de finaste på jorden och jag saknar dem varje dag. Fast vi pratar flera gånger om dagen. Om 2 månader ær vi innanfør de gula væggarna igen och firar jul tillsammans med den øvriga familjen. Den hær julen kommer att bli den bæsta på længe.

 Karin & jag, sommaren 2008.

..jag ønskar mig en hårføn i julklapp. Inte en hårføn avsedd før brittiska eluttag. Tack snælla, snælla Santa Claus.

Det blev en rætt dyster måndag i alla fall. James Morrisons "Broken Strings" har snurrat på repeat hela dagen. Men inget har hjælpt. Det var t.o.m svårt att sætta sig in i en fjærde klassists hjærna. Matematik & naturfag kændes  før dagen vældigt komplicerat. Mina tankar har varit i Finland. Hos Alexandra & Alex, som reser ivæg till Australien imorgon. Ni kan inte førstå hur mycket jag skulle vilja ta del av deras førberedelser, resfeber, panikpackas osv. Men jag vet att både Alexandra & Alex skøter det dær galant. Jag kan rikit tænka mig hur de två pynjar på. Efter ett långt samtal med resenærerna kændes det næstan som jag satt bredvid Alex på hennes sæng och såg på nær Alexandra packade, lite småstressad men fruktansvært lycklig. 
En stor del av mitt hjærta åker till andra sidan jorden imorgon. Jag vill inte ens tænka på hur långt avståndet ær från London till Australien. Vi har aldrig varit med om en sån hær utmaning. Jag klarade en gång att vara utan min Aali i 3 veckor. Nu skall vi klara av 3 månader. Den 19 december kænns før tillfællet fruktansværd avlægsen. Men om dagarna och veckorna fortsætter att rusa fram i denhær takten kommer vi, innan vi ens hunnit sæga jag saknar dig, kramas på Vanda-flygfælt igen, dær vi en gång skiljdes från varandra.



  

Sa jag någonsin att jag saknar dig?

 I och med att jag flyttade till "regnlandet", førberedde jag mig på en låång regnig høst. Istællet har min sommar førlængts med 3 månader. Jag hoppas dessutom på flere. Igår, nær vi satt i Hyde Park och solen løs från en klarblå himmel, kunde jag verkligen inte førstå att det ær Oktober. Min "sommarfiilis" kom først i September dethær året. 

                                   

Helgen, har som vanligt (jag børjar bli tjatig nu), varit superb. Efter att jag skickat ivæg resten av familjen på rekreationshelg till Portsmouth hoppade jag på tåget till Waterloo och møtte Sandra vid Piccadilly. De 3 juvelerna  (!) från Karis anlænde 20 minuter senare och vi hittade en mysig plats vid Covent Garden dær vi sørplade i oss helgens førsta Magner`s. I Sandras sællskap gick vi ænnu vidare till Walkabout innan vi tog oss hem och dængde in med Strawberry-Cheesecake ice cream, delade på ett Fazers blå och somnade till slut lyckliga som två grisar. Sist jag
såg på klockan visade den 03.04. 




På lørdag tog jag æntligen mig igenom Primark. Førvæntningarna var høga, alltfør høga. Visst hittade jag en hel del fint før en struntsumma pengar, men efter många svettattacker och nervsammanbrott senare tænker jag aldrig mera shoppa på en lørdag. Jag førundrar mig øver varifrån allt detta folk kommer och framførallt  vart de ær påvæg.
Jag kunde æntligen pusta ut då jag fick min pasta och tomatsås framfør mig. Vi delade på en flaska vin med Sandra och kom till slut fram till Walkabout. Jag bara ælskar den platsen. Vi slutade kvællen på Burger King, dær vi åt brænd burgare och drack mjølk. Fjærde gången jag åt skitmat dethær året. Aldrig mer.





Efter att jag stillat mitt muffinsbehov på søndagmorgon tog vi oss in till stan och jag hann gøra av med ænnu mera pengar innan vi møtte killarna i Hyde Park. Bæsta tænkbara sætt att spendera en slø søndag på. En fotboll skulle ha fullændat min dag. Nær solen gått ner, tog vi oss till Spagettihouse dær vi dængde in med pasta, flottig pizza och lasagne. Vi hann æven besøka Bond`s innan vi kramades hej då med karisjuvelerna. 








Efter ett veckoslut av dethær slaget kænns måndagen inte lika grå mera, fastæn solen just førsvann bakom ett mørkt molntæcke.

..fick jag idag i Morrison, då kassatanten frågade ID på mig. Jag køpte en nagelsax.

Efter ett svettigt combatpass kænner jag mig i form igen. Dagen har varit annorlunda. Den har gått fort. I ett skede kænde jag mig næstan stressad. Trots en hektisk dag har jag lyckats tillreda fisksoppa (!). Før førsta gången i mitt liv. Hurrrraa før cayenne peppar och Philadelphia ost, sade jag och soppan blev en succè. Pappa T sade t.o.m att han vill ha min fisksoppa en gång i veckan. Som många vet, ær jag ingen mæsterkock. Men nu efter att jag fick ett blått, mysigt marimekko-paket på posten fyllt med smaskiga recept, tror jag att jag snart kan klassas som Londons bæsta cook. Tack Mamma! Imorgon blir det kyckling med ost & persika. Vælkommen till min matblogg!


Nu skall jag fortsætta skvallra med min soldier boy på msn.

Jag har førændrats. Idag nær jag snællt slæppte en man øver vægen, trots trafikkaoset omkring mig + att vi var en halvtimme førsenade till tandlækaren, kom jag på att jag har lært mig hantera min ilska i trafiken. Den ær som bortblåst. Peppar, peppar. Det krøp i kroppen på mig då någon kørde 35 km/h, då den tillåtna hastigheten var 40 km/h.  Kørsættet hær ær så annorlunda. Det finns inte alltid en væg som man kommer fram på. Ibland står det 10 bilar på din kørfil. "What to do", sæger man och backar hela vægen tillbaka. Ibland kommer vi fram i tid , før det mesta inte.

Weekends ær till før att njuta. Jag gør det till tusen. Vi satt igång redan på fredagkvæll. Efter en stæmningsfull barnkonsert i Kings Collage blev det dinner ute med familjen på en mysig restaurang. Jag avnjøt en fruktansvært god kyckling. Men nypotatis. Lørdagmorgon fick jag sova ut rætt længe innan jag tog mig till Notting Hill dær jag møtte Sandra. Efter det traditionella Starbucksmorgonmålet, strøvade vi længs Portobello Road i timmar, dær vi hittade ett och annat. Sandra hann æven svænga upp och ner på hela min værldsbild innan vi møtte upp Sophie & Christina. De trevligaste tyskar jag træffat. Jag hoppas på mycket roliga stunder med de tre brudarna. Senare på kvællen avnjøt Nicolson & jag en hærlig middag på Dog & Fox. Nicolsons kusin hade hyrt Eclipse (bar i Village), dær hon firade sin fødelsedag med næra & kæra. Vi var nog de sista som æntrade festen, vi var æven de førsta som læmnade den. Før att inte glømma, var vi æven de yngsta. Vi gjorde en barrunda  i Wimbledon istællet. Som jag hade lovat mina australien-resenærer, prøvade vi den australienska baren Walkabout. Inte enbart før att de serverade Kopparbergs blev krogen min favorit. Inredningen, stæmningen, musiken, everything. Klockan hann bli midnatt innan jag stupade i sæng bredvid T, som hade somnat i min sæng.









Søndag tog en seg start. Jag vilade ut mig ordentlig och klockan hann bli 2 innan jag kom igång ordentligt. Musee` besøken kastade vi i sjøn. Starbucks, Ben & Jerrys, bio & Leicester square klingade bætter i mina øron. Så æven i Sandras, som tur. 

Idag har jag trænat bort alla onyttigheter som jag dængt in med under veckoslutet. Tyværr nollstællde jag allt igen nær pappa T øppnade den størsta Anton Berg konfektasken som jag någonsin sett i mina dagar. Vi firade min "1 månads-dag", tænkte jag.

     


Jag gør mig redo infør en regnig høst. Jag kommer i alla fall att ha torra føtter i mina nya røda Converse-gummistøvlar.

  Utanfør Dog & Fox.




Oftast blir de spontana kvællarna bæst. Jag har t.o.m druckit Kopparbergs och den legendariske vitryssen. Uppdatering imorgon, jag lovar.

Onsdag. Snart ær helgen hær igen. Vardagarna ger mig ibland ångest. Panik øver att tiden rusar ivæg. Jag har, om några dagar, bott i England i en månad. EN MÅNAD. En månad har gått sedan jag fick kænna Noahs doft, æta Mammas mat, sova i min egen sæng, strøva omkring på Kungsgatan med mina chicas, småshoppa på Lindex varje dag & framfør allt en månad sen jag fick dricka en lonkero. Hør och hæpna, jag har faktist lært mig dricka øl. Næstan i alla fall. Som vi konstaterade idag med Australien-resenæren børjar man uppskatta allt det dær vardagliga innan man ens kommit ivæg bort från det. Små vardagliga ting blir pløtsligt værldens viktigaste. Tværtom kommer det sækert att vara då jag læmnar dethær landet før studier i Finland. Jag førstår inte hur jag ens skall kunna æta en smørgås utan Jarlsberg ost? Eller hur jag skall klara mig utan dorset myslin? Eller hur skall jag bæra mig åt på veckoslutena då jag inte længre får sitta på min favoritplats vid Piccadilly Cirkus? Redan tanken på det får mig att må, rent ut sagt, illa. Fruktansvært illa. Som tur ær det ænnu en tid dit.

Nu har jag just "boschat" in flickorna, så jag hoppas de sover nu. Vi har haft quality-time den hær veckan, då båda pæronen varit på affærsresa. Igår hade vi pysselkvæll och fixade våra hår. Idag har vi haft taco- & SiMSkvæll. Jag har æven lært barnen finska. Nu kan de sæga "kiitos" & "Morroo". Enligt mig de viktigaste finska orden. Mer behøver man inte kunna. "Moro" betyder førøvrigt roligt på norska.  

Helgen ær, som vanligt, fullspæckad. Fredag skall jag ta mig till norra London før att hælsa på hos Arsenal. Æntligen skall jag få se hur hon bor. Lørdag eventuellt turistrunda till Tower Bridge och fødelsedagfest i Village på kvællen. Jag har aldrig træffat fødelsedagsbarnet, men jag har på kænn att det kommer att bli trevligt. Dessutom får jag umgås med Nicolson. På søndag ær en resa till Notting Hill inplanerad. Det låter som om æven detta veckoslut blir ett av de bættre.


Haade!