Fast jag somnade med flickorna igår och sovit som en stock hela natten, känns det fortfarande som om någon mörbultat mitt huvud. Jag har kanske sovit för mycket. Jag vaknade ändå imorse före klockan ringde, såg på klockan 07.39., fick för mig att jag ännu hade en timme kvar att sova. Vände om mig och i samma stund ringer klockan. På tal om besviken. 

Nu har jag en tuff vecka framför mig. Nu när jag äntligen känner att förkylningen börjar ge med sig skall jag pröva på att ge mig ut i Wimbledon Park igen. Gymmet har jag inte heller besökt på snart 2 veckor. Förutom stenhård träning denna vecka skall jag även unna mig att gå på Lejon kungen musikalen på tisdag, lunch med arbetspolarna och Wimbledon Winter Wonderland på torsdag och på fredag skall vi ha myskväll med flickorna här hemma. Jag njuter.





I England behövs det 3 gubbar för att tömma soptunnorna. Den första kör, den andra tömmer tunnorna och den tredje har ingen uppgift överhuvudtaget. Jag tror att de andra två bara var så sällskapssjuka, så de anställde en tredje gubbe.