Jag håller med Vicki.  Buu för störande surpuppor som tror det kostar pengar att le och vara glad.

Idag skulle Annika parkera på min gård, men när vi kommer in på gården står det en fet blå paketbil på MIN parkeringsplats. Det sitter en sur (inte svensk) gubbe i en traktor och viftar åt oss att här kan vi inte parkera. Mitt adrenalin ökade. Småarg går jag fram till gubben och frågar om det är hans bil. Han svarar inte, utan han SKRIKER att HÄR KAN VI INTE PARKERA! På min skrangliga finska säger jag snällt att jag bor här och behöver MIN parkeringsplats. Surgubben SKRIKER ATT HAN BEHÖVER PARKERINGEN FÖR ATT HAN JOBBAR MED ETT VATTENLÄCKAGE (Observera att det fanns många andra lediga platser) OCH ATT VI FÅR PARKERA NÅGON ANNANSTANS IDAG. Och så slår han fast dörren på den stackars traktorn med all kraft han förmår.

Hurra för mitt moderlands citronsura befolkning och hurra för att min pojkvän är bäst och vet att man inte skriker åt flickor, kvinnor eller damer på det viset. Synd att Annika hann köra hem före Ben flyttade bilen.