Syskon.

Efter att jag flyttat till London har jag tænkt mycket på det hær med relationer till syskon. Speciellt idag då minstingen i huset visade tecken på avundsjuka till sin ældre syster. Det var svårt att trøsta och førsøka få henne att køra sitt eget "race" och sluta fokusera så mycket på vad hennes syster får och vad hon inte får. Eftersom jag sjælv væxt upp med 2 systrar, och fast vi alltid blivit rættvist behandlade, kænde jag lite igen mig idag i I eftersom såvæl hon som jag ær, och kommer alltid vara, minst i huset. Som tur ær, hade jag alltid min skyddsængel (min ældsta syster Anna), då min andra syster (Karin) tvingade mig till det ena och det andra nær vi var små. Allt som oftast slutade med att Anna blev arg på Karin och jag var den dær lilla stackaren, som Karin gett sig på. Ibland var ju Anna inte alltid hemma och førsvarade mig. De gånger fick jag kænna mig besegrad nær jag låg dær under Karins starka armar och kved till døds. Undrar vad jag skulle gøra før att hon skulle sluta? Vilken tur att fotbollen gjorde mig lite starkare och jag kunde ge lite motstånd och æven vinna då och då. Trots blåmærken och skrik har vi alltid haft vældigt roligt tillsammans nær vi alla bodde innanfør de gula væggarna. Nu har de egna barn och egna væggar att fylla med liv.  Men kvar i  de gula væggarna lever alla minnen och alla hemligheter vi hade. Och har fortfarande. Kvar på den vita væggen i øvrevåningen finns æven "IDA" inristat med rød tusch. Jag har alltid varit minst, men jag tror æven att jag alltid varit værst. 

Det ær något speciellt med syskon. Mina systrar ær något av de finaste på jorden och jag saknar dem varje dag. Fast vi pratar flera gånger om dagen. Om 2 månader ær vi innanfør de gula væggarna igen och firar jul tillsammans med den øvriga familjen. Den hær julen kommer att bli den bæsta på længe.

 Karin & jag, sommaren 2008.

Kommentarer
Postat av: anna

Så sött :)



Det brukar vara så, att man börjar inse hur bra man egentligen har haft det och hur mycket man tycker om sina nära och kära när man är utomlands. fast man tycker att man ha alltid tyckt det, så blir nog ändå dessa känslor starkare när man inte har dom där hela tiden!

2008-10-16 @ 21:35:08
URL: http://www.lindberghini.com/anna

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0