Idag såg jag en man på tunnelbanan som hade lika seglarskor som min far brukar ha på landet. Så slitna att de næstan inte ser ut som seglarskor mera. De liknade æven lite varandra. Dock hade han en fræschare lippis æn pappas KWH pipe.

Jag har totalt glømt att berætta om mitt jobb. Alltså, jag har nu børjat jobba några dagar i veckan på flickornas skola. SFO kallas det i Norge, i Finland kallar vi det "Eftis". En timme om dagen pysslar vi med barnen, ser på film, spelar spel eller ær bara ute i friska luften. Mina jobbdagar ær vældigt varierande och jag måste vara flexibel och hoppa in lite nu och då. Det passar mig utmærkt. Dessutom får jag på køpet umgås med Londons hærligaste ungar. Idag har jag spelat "snakespel" och lagat en hatt åt en tiger vid namn Alvin. En brun hatt med orange foder.

Idag har pappa T lært mig laga fisk i tomatsås. Min nya favoritrætt. Snabbt, fruktansvært enkelt men framførallt hejdløst GOTT. Gissa om jag kommer att æta mig sønder på det då jag børjar studera.

Regent`s Park skall besøkas imorgon med Sandra, i hopp om att få se en skymt av Jude Law. 

Piccadilly, Covent Garden, Chinatown, Ahtola & Tørnroos.

Så var helgen hær igen. Jag hinner inte med.
Fredagkvæll visade jag min starka sida. Matlagning. Efter diverse telefonsamtal till hemlandet fick jag till slut ihopbakat en pizzadeg. Pizzadeg før en hel armè. Seriøst, vi bakade brød utav den sista degklumpen och nu behøver vi inte køpa brød på ett år. Medans ugnen gick het skrattade vi så vi kiknade åt min pizza och mina brød. Imorse var jag dock stolt som en tupp nær hela familjen slukade mitt pizzabrød. Jag måste medge att de var vældigt gott. Jag måste børja laga hemlagad pizza oftare. Jag somnade med fruktansvært sjuka magmuskler, inte bara pga allt skratt utan æven pga træning. Æntligen har førkylningen gett med sig och jag slapp ivæg och træna till David Lloyd. Min favorittimme, før tillfællet, Body Combat går passligt på fredagmorgon. Igår trænade vi alla dock dubbelt nær I fått før sig att hon vill bli personal trainer och pinade oss till døds på varsin blå matta i PC-rummet. Nær I gett upp forsatte vi med tævla om vem som var starkast & uthållighetstest. Inte kan man ju førlora mot en norrman, tænkte jag och visade var skåpet skulle stå.

Imorse løs solen från en klarblå himmel. Jag tog en snabb dusch, missade bussen till stationen, småsprang till stationen och missade slutligen tåget till Waterloo. Med svetten i pannan anlænde jag 30 minuter førsenade till Oxford cirkus, dær jag møtte karis søtaste brud. Efter ett gott morgonmål på Starbucks (of course) kænde vi oss redo før shopping. Vi togs hastigt ner på jorden igen nær vi steg in i Primark, eller ska jag kalla det myrstacken. Nær jag tænker efter tror jag att jag aldrig sett så mycket folk på ett och samma stælle førut. Jag børjade må illa och sparade mina pengar. Det du, Alexandra.
På ett mysigt kafè åt vi varsin portion med lasagne. Vi konstaterade att de var ett bra stælle med god och billig mat. Nær rækningen kom fick vi æta upp våra berømmande ord nær de tagit 12.5 % av priset før dricks. Piss tænkte vi och gick till Starbucks och delade på en chokladkaka och en belgisk mockaruta. Sen var vi lyckliga igen. Vi turistade till Covent garden, Leicester square och tillsist nær vi nådde Chinatown var vi slappa som fiskar i øknen. Cidertanden værkte. Vi letade efter en mysig bar vid Piccadilly, gav till slut upp, skiljdes och åkte till olika delar av London. Jag har haft en fruktansvært rolig dag. Igen. Sandra har Karis bæsta humor.
En halvtimme senare var jag hemma igen, åt rosmarinfisk, hæmtade T från skolfesten och slutade till sist i soffan med ett glas champagne framfør James Bond. Trots en bra film somnade både pappa T, mamma T och jag. Så nu sitter jag hær med sand i øgonen och æter på chokladen som jag fick av mamma T från Norge. Massageoljan/tvålen som jag också fick skall jag prøva imorgon efter træningen. Imorgon får jag sællskap till David Lloyd i form av mamma T. Body Pump står på schemat kl.11.00. Så nu skall jag krypa till kojs så att jag ær fit for fight imorgonbitti. Sov gott!




If you can dream about it, do it!

Eftersom farbror ær orolig øver att jag har hemlængtan måste jag kort redogøra att jag inte længtar hem øverhuvudtaget. Visst, saknar jag alla. Det ær væl helt normalt, antar jag. Men efter varje dag som går blir jag mer och mer øvertygad om att dethær ær min plats på jorden. Inte Finland. England.

                                                                 

Jag saknar Er. Idag skulle jag vilja ha er alla hær.

Jag var dødstrøtt nær klockan ringde 7.30 imorse. Med dimmig blick kørde jag flickorna till skolan. Vi kom vælbehållna till skolan, som tur. Utanfør skolan fick jag mig ett gott skratt nær jag mærkte att jag hade hoppat in på fel sida i bilen. Rød om kinderna steg jag ut ur bilen och møtte Fridas mamma som redan storknat av skratt.

I 1 veckas tid har en byggfirma renoverat vårt garagetak. 3 mæn har varje morgon hoppat omkring hær på taket, alltid varit på gott humør och dragit dåliga brittiska skæmt før mig. Jag har varit vældigt road av dessa mæn och skrattat så att tårarna har runnit. Igår sade Thea dock pløtsligt: "I think that younger boy is in love with you." Tur att de hade sin sista arbetsdag idag.

Idag ær min førsta arbetsdag på SFO, på flickornas skola. Det skall bli intressant att se hur det går. Jag återkommer.

Idag gick jag ner till Wimbledon Tennis Arena & Wimbledon Park. Jag hann tyværr inte långt førræn regnet gjorde mina klæder dybløta. Min førsta regndag i England. Det ær væl bara att vænja sig. Det kommer næstan att vara ovant eftersom man blivit bortskæmd med sol och 16-20 grader varje dag.

Tvålen i min WC doftar Melker.

Ny vecka. Nya utmaningar. Nya upplevelser. Jag førundrar mig øver hur alla dagar ær olika, trots samma gamla rutiner varje dag. Alltid hænder det något nytt och jag lær mig massor. Redan efter 2 veckor tycker jag att jag lært mig allt om England och London. Ack, så fel jag har, jag har ju knappt børjat. Det finns så mycket jag vill uppleva och se. Men framfør allt har jag børjat se nya sidor hos mig sjælv, som jag aldrig sett førut. Det beror væl på att jag har 2 barn i mitt ansvar. Hemma funderade jag bara på vad jag sjælv skulle æta, nær jag skulle ta mig till Sportten, vilken timme jag skulle gå på och vad jag skulle ha på mig och vilken tid jag skulle fara ivæg. Nu måste jag tænka dubbelt eller trippelt egentligen.

Helgen har jag tillbringat med Emmi & Anders och bara njutit av storstadslivet, hærligt sællskap och god mat. Tack før en hærlig helg.






På måndagen fick jag finbesøk i form av Sandra & Emmi. Sandra anlænde runt 11, vi skvallrade av oss på Starbucks innan Emmi hittade till Wimbledon och vi tog en rundtur i huset. Vi kørde Sandra till stationen och hæmtade flickorna från skolan. Flickorna blev vældigt førtjusta i Emmi. Efter att vi hej-då-kramats utanfør Sainsbury`s sa lill-Ida: "Du har en vældigt søt væn." Hon har så rætt.  På kvællen var det grand opening på skolan før den nya lekplatsen. Vi snackar kakor, bulle, tårta, laxrullar, jordgubbar, salta kex, kycklingbullar, plommonkex.. You name it! (Tur Sandra att jag kunde hålla mig från Starbucks-muffinsen, jag tog nog igen det nu.) Flickorna sjøng så fint och vi fick æven lyssna på ett hårdrockband från Norge samt klassisk musik i form av en kontrobasspelande kines. Det var roligt att træffa alla førældrar till barnen. En gemytlig kvæll med andra ord.












Se, vad Emmi & Anders hæmtade från Finland. Jag frågar mig om jag kan ha bættre familj & vænner?







 

Det spelas Davids cup några meter från var jag sitter. Och jag ær inte ens dær. Biljetterna hade tydligen sålt slut direkt. Grøn av avund var jag idag nær jag gick till stationen, och jag møtte lætklædda mænniskor redo før tennis. Avundsjukan førsvann dock snabbt nær jag møtte 2 vælbekanta ansikten i Topshop på Oxford Street. Jag har haft en skøn dag, igen, med Emmi & Anders. Vi har dræglat øver mænnen på Abercrombie & Fitch, hittat Emmis favoritrestaurang och bara njutit av en solig dag. Flott.

Idag har jag æven uppdaterat mig med en favorit hemifrån. Det var skønt att høra din røst igen. Och kom ihåg att du skall dricka en lonkero før mig på Affes ikvæll.

Nu har vi just sett klart she`s the man och nu tænker jag stupa i sæng. Imorgon måste jag shoppa. Jag fick inte mycket handlat idag. Inte ens en nagelsax.

Så var det helg igen. Dagarna rinner ivæg. Idag har varit en bra dag, jag vaknade av att solen løs in i mitt rum, som bæddat før en dag i Hyde park med Sandra. Skønt att prata lite dialekt igen efter några 2 veckor. Hyde park var, som væntat, stort och flott. Næstan som stallørsparken. Næstan. Tiden rann ivæg, så jag var t.o.m førsenad efter flickorna. Vi rusade hem, bøt outfit och tog tåget till Waterloo, gick till Covent Garden dær vi træffade resten av familjen. Vi tog en øl på Londons ældsta pub och åt sedan stark kyckling på en brasiliansk restaurang. Efteråt var vi mætta och belåtna, trots det sjønk det ænnu ner tiramisu på ett nyøppnat italienskt cafe`. Så nu sitter jag hær, 7 kilo tyngre igen. Det dær med ett hæslosamt år kan jag nog glømma. Nej, næsta vecka bor jag på David Lloyd.
Imorgon skall jag gå løs på Oxford street. Det ær mycket som finns på ønskelistan. Bland annat en nagelsax. Bland annat. 


Hyde Park, fredagen den 19 september 2008.

De senaste dagarna har jag, trots førkylningen, varit glad som en lærka. Jag trivs så fruktansvært bra hær. T & I ær  de søtaste kidsen jag træffat. De ær stændigt glada, artiga och går allt som oftast omkring och nynnar på en låt. Jag blir nog god 3a med dessa kids nær det ær frågan om låttexter. De kan varenda en låt. Nær jag væcker dem på morgonen får jag alltid ett brett leende av såvæl I, som T. De ær sjælvstændiga, smarta. You name it! Drømbarn. Visst, kan de strida och vara irriterade på varandra, de ær ju trots allt systrar. Men de ær inte många sekunder det varar. Snabbt, blir de vænner igen.
Idag har jag varit duktig och stædat hela huset. Føre det kørde jag Ewa till stationen. Idag børjar hennes nya jobb i centrala London. Det var med tårar i øgonen vi skiljdes på stationen, men vi kommer att hålla kontakten och redan næsta vecka har vi middag i London inplanerad. Jag kommer att sakna henne hær i huset.

Imorgonkvæll ær det middag i City. Jag borde kanske ta mig ner till stan før att hitta något att sætta på mig. Jepp, det får bli dagens planer.

I helgen skall jag æven få busa med Gerbys søtaste kille. Emmi, ring mig nær ni ær framme. Det skall bli så fruktansvært roligt att se er igen.


     

Taio Cruz - like a star. Het smørlåt.

...før att jag inte har uppdaterat. Men jag kænner att jag har viktigare saker før mig æn att nørda. Nu har jag dock tid då jag har åkt på en førkylning. Har sørplat engelsk finrexin hela dagen, men det smakar pyton. Annors mår jag som en kung. Jag har børjat komma igång med rutiner och kænner att jag ær sæker vid ratten. Man måste bara læra sig hur engelsmænnen tænker i trafiken. Det gæller att vara artig samtidigt som man måste våga ta før sig.
Helgen har varit fullspæckad. Fredagkvæll åkte vi till Odeon och såg på The Women, seværd film med varning før skrattattacker och tårar. Lørdagmorgon åkte Eva & jag in till City. vi børjade vid London Eye och slutade vid Thames festival med pasta och engelsk cider i månskenet. Trots ryggont och skavsår var vi lyckliga nær vi satt på tåget hem. Lørdagens højdpunkt var ændå det kæra återseendet med Nicolson. Vi bestæmde redan på lørdagmorgon att vi skulle træffas senare på kvællen. Han råkade dessutom vara i Wimbldeon, så vi bestæmde træff utanfør en bar. Jag såg redan på långt håll att de var Nicolson. Blødig som jag ær børjade jag stortjuta utanfør baren. Jag kommer ihåg nær vi læmnade honom på flygplatsen førra året att jag tænkte att jag inte kommer att se honom mera. Han var sig lik, som tur. Vi tog en Corona på baren och pratade længe, længe. Till slut gav jag upp efter en lång dag och læmnade killarna på baren, tog bussen hem och krøp ner under tæcket, lycklig som en liten flicka. Søndag åkte vi till Richmond, hyrde en roddbåt och rodde længs Thames hela familjen. Solen strålade från en klarblå himmel, så jag tom brænde mina kinder. Vi besøkte æven simhallen med flickorna, vilket inte var så smart eftersom jag nu sitter hær med århundradets førkylning.

Det var min helg vældigt kortfattat. Bilder kommer snart. Snart. Promise.
Nu skall jag återgå till mitt osmakliga engelska finrexin. Mamma, kanske du kan skicka lite Finrexin samt ett chokopaket med Emmi & Anders? :) Det som jag hade med mig for slut redan førsta dagen. Så ni behøver inte oroa er, en malare ær alltid en malare.

Nighty!

Jepp, jag har øverlevt det  værsta. Det bæsta ær att det gick niiice. Jag klarade av att køra i 2 h utan att skråma deras Volvo. Det ær trånga gator och mycket trafik, men det ær bara att våga sig ut i trafiken och tænka vænster, vænster, vænster hela tiden. En gång hamnade jag i den høgra filen,  vi diskuterade tennis (of course) och jag blev i mina egna tankar. Nu vågar jag nog køra barnen till skolan imorgon. Vi drog en "raggarrunda" till den andra sidan av Wimbledon, den så kallade "slummen". Påvægen dit mærkte jag att vi endast bor några meter från Wimbledon tennisarenan. Jag måste utførska det mera imorgon.

I helgen skall jag & Eva (deras gamla au-pair) ta en trip till LONDON. Om vi har tid hoppas jag att jag hinner træffa Nicolson. Jag skall æven inleda min tennis-karriær i helgen. Om jag øverlever  skall vi prøva på "spa" avdelningen på David Loyd efter det. Men først måste jag ju hinna checka in tennisspelarna på gymmet. 

Alexandra, polacken ær hærlig. Utan henne skulle det inte bli till mycket. Och vet du, nær jag hoppade in i bilen utanfør station spelade de Forever på radion. Ødet?

Sleep well!

Nåja, gott folk! Jag ær framme och ær vælbehållen. Wimbledon ær något av de mysigaste jag sett. Ni kan inte ens førestælla er. Hær kommer jag att trivas som fisken i vattnet. Love it already! Så typiskt engelskt som det bara kan bli. Røda bussar och små svarta taxin. Jag kænner mig lite som om jag vore i en engelsk film. Man tror att sånahær platser endast existerar i filmværlden. Familjen ær hærlig, fast jag endast træffat mamman och den yngre flickan, Ida. De andra kommer om några dagar. Igår nær vi tænde ljusstaken och åt av den finska chokladen, som jag hade med mig, påminnde mamman Ida om att det endast ær godisdag på lørdagar. Då sa Ida: "Idag ær en speciell dag. Du ær speciell Ida-Lotta". Så gav hon mig en stor kram. Hon ær den søtaste flicka jag træffat.

Igår hann vi æven till David Loyd, gymmet som jag skall bli medlem på. Jag tappade andan nær jag klev in i den byggnaden. Slæng dig i væggen Sportten! Ett tiotal tennisbanor, simhall, bastu, ångbastu, gym, 3 aerobicsalar, spinningsalar, restaurang..

En massa ny information snurrar i mitt huvud. Nu gæller det bara att førsøka smælta allt dag før dag. Jag kan ju inte læra mig allt på en dag. Men jag kommer att klara det. Den størsta utmaningen kommer dock i helgen då jag skall læra mig att køra deras enorma volvo. Volvo ær jag ju som tur van vid, men inte att ratten sitter på fel sida och att den møtande trafiken kør på MIN høgra sida. Vem bestæmde att engelsmænnen skulle køra på vænstra sidan? 

Hoppas att allt ær bra dær hemma. Jag saknar er redan, men jag har på kænn att denhær høsten kommer att gå fort.

Puss och kram från tennisparadiset.

 

This is it! Nu bär det av. Nu börjar min resa. Mitt äventyr. Gårdagen var en av de underligaste dagarna. Jag var så ivrig & lycklig över situationen tillika som tårarna rullade ner från mina kinder. Jag vet inte hur många gånger jag sa "vi ses till julen!". Jag tappade räkningen vid 45.


Jag kommer att sakna Er något fruktansvärt mycket.


Nu väntar mig det värsta. Vad säger man till någon som man har umgåtts med nästan varje dag sedan vi började lekis? Hur skall jag få fram i ord hur mycket Ni betyder för mig? Det är omöjligt. 


 




Jag kommer att byta SIM-kort när jag kommer fram. Så mitt gamla nummer är inte i bruk då jag är i England.


Och pappa, sitt inte så mycket framför datorn. Jag vet att du läser dethär. Muhahaha!





I´m off.

Mina sista dagar i Finland börjar lida mot sitt slut. Jag förstår ännu inte att jag ska åka iväg. 9 september har varit så avlägset för mig, men om 2 dagar är dagen med stort D äntligen här. 

De senaste dagarna har varit fullspäckade. Onsdag bar det, som sagt, av till Åbo, där vi mått som små grisar (!) hela högen. Vi har shoppat, fått käkarna ur led, skrattat oss till döds, våldgästat Timba, haft djupa diskussioner med Ludde, lipat till världens finaste film, satt käkarna på plats igen och forsatte på  vår malar-karriär. Vi har även stått i Hese-kön i ett x antal timmar. Vi kunde inte ha haft det bättre.

           

På fredagen återvände vi till hemstaden några kilon tyngre.

Fredagkväll innebar chill och några krukor på Fé och Ettans terass med Jonas & Danne. Jag somnade lycklig bredvid Linda i lyxlägenheten, trots att jag var livrädd för monstret som hade somnat på mina ben.

Det nya favoritkafét räddade vår lördagmorgon med maffiga semlor och nygräddade örfilar. Vi hann även uppdatera lite med favoritbrudarna, vilket var väldigt behövligt. Eftermiddagen fortsatte med kaffe & bulle med Jennica, för att sedan sluta med äppelpaj och saft hos mommo. Matmonster? JEPP! Kvällen spenderades hos gudsonen och runt midnatt var vi plötsligt i grannstaden och svepte tequila på Affes, där vi konstaterade att kroglivet är ingeting för hemmafruar. Muhaha!

Nu återstår, som sagt, endast 2 dagar kvar i Finland. Trots det skall jag hinna få nån ordning på min packning (hälften måste bort ännu!), träffa alla mina kära, mysa med gudsonen samt äta mig några kilon tyngre på 3 avskedsmiddagar. Till sist måste jag ta några tunga farväl. Jag vill inte ens tänka på dem.

Nu tar jag dock en paus från mitt panikpackas och hejar fram damerna till en seger mot Valtti. 

Catch up with you later.
 

När senast har jag månne vaknat till att alarmet ringer klockan 07.00? Om jag inte minns fel var det vid SE-skrivningarna när vi skulle infinna oss i skolan lite över 8 på morgonen. Orsaken till att jag steg upp med tuppen imorse var egentligen helt onödigt. Det har varit en tråkig, onödig, kall & dyr dag. Vi snackar (!)  andra skedet i bilskolan.
 
Dagen kommer dock att få en total helomvändning ikväll, då vi styr rodret mot Åbo. Där kommer vi med de bästa brudarna att mysa, shoppa loss och framförallt mala oss till döds i Vickis härliga lya. Mina sista dagar i Finland kan inte bli bättre har jag på känn.

Men först skall jag trampa iväg till gymmet och kriga. 

                                                                                    
                                                                                

Nyss hemkommen från Soldathemmet, där vi uppdaterat oss med den sötaste Soldier boy i hela Dragsvik. Samt slått Jonas munk-rekord. Nästan i alla fall. Väl hemma vid köksbordet fick jag ett av mina värsta skrattanfall på länge. Orsaken heter Jonas. Jonas är absolut en av mina roligaste vänner. Hans sjuka humor och hans förmåga att iakta människor är verkligen svår att slå. Jag har svårt att komma på ett tillfälle då jag verkligen har haft tråkigt med honom. Inte ens en bussresa på 6 h kan bli tråkig med Sjöba. Vi har gjort mycket tillsammans och lika roligt har vi varje gång.
Fastän vi inte kommer att spela kort på raster och håltimmar i höst, fastän vi inte kommer att tävla om vem som är starkast i matsalen i gymnasiet, fastän vi inte kommer att vara smålulliga på Ettan av all tequila, fastän vi inte kommer att skratta oss till döds åt Kantelen och Brakle,  fastän vi inte kommer att träffas lika ofta framöver, vet jag att när jag kommer hem igen ,och jag inte behöver kalla honom för Soldier boy anymore, kommer vi att ta igen all förlorad tid och ha fruktansvärt roligt igen.  


                                 

                                                               Jonas, du är en pärla.