Eftersom farbror ær orolig øver att jag har hemlængtan måste jag kort redogøra att jag inte længtar hem øverhuvudtaget. Visst, saknar jag alla. Det ær væl helt normalt, antar jag. Men efter varje dag som går blir jag mer och mer øvertygad om att dethær ær min plats på jorden. Inte Finland. England.