Jepp, jag har øverlevt det  værsta. Det bæsta ær att det gick niiice. Jag klarade av att køra i 2 h utan att skråma deras Volvo. Det ær trånga gator och mycket trafik, men det ær bara att våga sig ut i trafiken och tænka vænster, vænster, vænster hela tiden. En gång hamnade jag i den høgra filen,  vi diskuterade tennis (of course) och jag blev i mina egna tankar. Nu vågar jag nog køra barnen till skolan imorgon. Vi drog en "raggarrunda" till den andra sidan av Wimbledon, den så kallade "slummen". Påvægen dit mærkte jag att vi endast bor några meter från Wimbledon tennisarenan. Jag måste utførska det mera imorgon.

I helgen skall jag & Eva (deras gamla au-pair) ta en trip till LONDON. Om vi har tid hoppas jag att jag hinner træffa Nicolson. Jag skall æven inleda min tennis-karriær i helgen. Om jag øverlever  skall vi prøva på "spa" avdelningen på David Loyd efter det. Men først måste jag ju hinna checka in tennisspelarna på gymmet. 

Alexandra, polacken ær hærlig. Utan henne skulle det inte bli till mycket. Och vet du, nær jag hoppade in i bilen utanfør station spelade de Forever på radion. Ødet?

Sleep well!