Efter lite påtryckningar från en god vän till mig är jag också nu medlem på blogg.se. Från att jag endast varit en flitig söndagsläsare av personliga bloggar, skall även jag också nu försöka bli en flitig bloggare. Jag tror att jag inte kommer att lyckas så väl, men försöka duger.

Framtiden har varit oklar hela sommaren för mig. Kriterierna, för min kommande höst/vinter/vår, har varit att jag vill bo i ett annat land, lära mig språk och bo i en storstad. Efter 19 år i samma gamla och framförallt lilla stad, vill jag nu se något annat och få nya erfarenheter. Tolka mig inte fel nu och tro att jag vantrivs i min hemstad, för det gör jag verkligen inte. Jag är glad över att jag fått växa upp här. Jag skulle dock inte kunna se mig bo här för resten av mitt liv, kanske nångång i framtiden som en glad 70-åring, lycklig över sitt liv. Men där går gränsen. Jag är en storstadsmänniska. Äntligen har mina önskemål gått i uppfyllelse och om en dryg vecka sitter jag på planet som skall ta mig till London, där jag kan titulera mig som londonbo i ca. 8 månader. Jag är så förväntansfull och ivrig att jag inte kan sitta still. Visst kommer jag sakna allt här hemma oerhört mycket men just nu, efter en konstig sommar, kunde flytten till London inte komma passligare. Dessutom vet jag att det som jag lämnar efter mig här hemma väntar på mig då jag kommer hem igen.

Jag har redan tagit några tunga avsked av människor som står mig nära hjärtat. Flera kommer det naturligtvis att bli och jag vet inte hur jag skall förbereda mig för dem. Jag är fruktansvärt dålig på avsked.

Nu skall jag riva ut allt ur min garderob, fundera vad jag vill ha med mig, vad som skall slängas och vad som skall till loppis. En annan sak som jag är dålig på. Hur skall man lyckas packa ner sitt liv i en bag som endast får väga 20 kg?


Jag tror jag glömde säga välkommen till min nya blogg!