Efter en skön länk genom Village känner jag mig nu redo för veckoslutet. Ikväll skall vi gå på bio med brudarna (värst vad vi blivit kulturella?). Efter bion blir det ett glas vin eller två med mitt biosällskap och Nicolson, som sorgligt nog lämnar London och flyttar tillbaka till Sydafrika. Härligt har det varit att ha honom inom räckhåll. Men som tur är det ännu en tid tills han reser hem. Imorgon skall vi delta i det kinesiska nyårsfirandet i China Town och på kvällen nalkas det Housewarming Party i South Kensington. Sounds gooood, i mina öron. 
 
Vad skall ni göra i helgen?
 

 
 
Dagens låttips står Thea för. Enjoy!

Jag vaknade inatt 2-tiden av något konstigt ljud. Jag var för trött för att stiga upp och kika ut genom fönstret och somnade sött om. Imorse när jag hoppar in i bilen får jag en shock. Parkeringslapparna var utspridda över förarsätet, handsfacket var öppet, bilen var smutsig och GPSen var borta. GODMORGON IDA!!

 
 
  
 
 
Idag är en sån där dag som man bara vill skrika av lycka!

Vilken härlig dag det har varit idag. Förutom att vi skrattat ihjäl oss med Ewa åt 3 högfärdiga knappar, som gjort husinspektion i vårt hus idag, har det varit 10 grader på plussidan och strålande sol. Härligt vårväder i Januari, det är man ju alltid van vid. Eller? En långlänk i Common har jag också  hunnit med. Svetten förmodligen forsa ner från pannan på mig eftersom jag hade klätt mig som om det fortfarande vore vinter. När flickorna slutade skolan hoppade vi i bilen och körde till Centercourt och shoppade lite. T hittade äntligen sina efterlängtade röda byxor.  Jag hittade klänningen som jag ska ha på mig på lördag då det blir inflyttningsfest i South Kensington.  
 
Nu skall jag lusläsa LondonPaper, Västis och Allas. Fick ett rött fint Marimekko paket idag igen på posten. Tidningar, choklad och dessa söta små lappar, som jag tidigare berättade om. Love you Mam.
 
Idag är det dessutom bara 23 dagar tills mina älsklingar kommer till Wimbo. Whooooop!

Happy Australia Day Folks!
 
 
 
Såhär firades det igår.

 
  
"Fiilis!", sa Janka idag på tunnelbanan och spelade denna höjdare för mig. Jag fick verkligen fiilis och det slutade med att jag gick till Walkie i regnet. Australia Day närmar sig och folket på Walkie var som i extas.
 

 

  
 
Fredagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Av egna erfarenheter brukar det bli bäst då. Alla biosalonger var crowded så vi tog en sväng via Edwards före vi gick till Walkie. Med mig hade jag Janka, Silje och en ny svensk flicka, Hedvig. Trevligt med nytt folk, igen. Men tråkigt när fler och fler lämnar Wimbo. Tjejen i mitten, Holly Markus flickvän, reser tillbaka till Queensland på måndag. Fredagen blev Hollys last drinks.
  
  
 Riktiga paret. Markus och Holly. Jag undrar vad det är för låt.. Jag tippar på Guns N`Roses.

 
De 2 trollen.
  
  
 Fredrik. Men vad är det han ser?  

Jag kör en Timo och tipsar om Dagens låt: Jay Sean - Tonight. 
 

Ooh, härliga smörlåtar!

Har du slutat blogga? frågade svensken idag. Naaaai da, de har jag ju inte gjort. Det händer så mycket hela tiden och när jag har lite tid över dyker jag ner i Twilight-boken. (Kan du tänka dig Alexandra?) But this book completely engrossed me. Jag kan inte lägga boken ifrån mig. Det bästa är dessutom att det finns fyra böcker. Halleluja!
 
Idag har det varit en härlig dag. Solen har lyst från en klarblå himmel och jag känner att jag verkligen fått mycket kreativt gjort idag. Jag började med ett Body Pump pass på David Lloyd, dammsugade alla sovrum och begav mig sedan på länk runt Wimbledon. Hur härligt är det inte att kunna springa i korta träningsbyxor och en tunn jumper? Bort med tjocka
 mjukisar och vindtäta rockar! Jag har hittat mitt favoritställe i Wimbledon (förutom Walkie). Eftersom Wimbledon ligger rätt högt upp i jämförelse med Central, har jag hittat en plats som man verkligen har en amazing  view över stadskärnan. Speciellt idag då det inte fanns ett moln på himmlen. London Eye, Canary Wharf och de mäktiga byggnaderna i City ger en kalla kårar. Jag är verkligen i London. Ibland får jag känslan av att jag verkligen är i jordens centrum.London känns som en egen planet. Men jag hoppas den känslan försvinner nästa år, då jag förhoppningsvis är på nya äventyr ute i världen.
 
Något annat som verkligen gör mig glad är att jag fått 2 andra jobberbjudanden i London, ett i Wimbledon dessutom. Eftersom min familj bestämde sig före julen att åka tillbaka till Norge i April har detta gnavt som ett skavsår fram tills nu. Vad skall jag göra på våren / i sommar? Nu har skavsåret läkt lite i alla fall och jag vet med säkerhet att jag kommer att stanna i London ett tag framöver. Båda jobbena verkar dessutom vara kanonjobb. Mera om det när jag vet mera.
 
Annors rullar allt på som vanligt. Igår var jag till skolan igen och jag måst verkligen säga att jag inte ångrar en sekund att jag började studera engelska. Fast det känns en gnutta motigt att skriva essä efter essä och göra läxa efter läxa, vet jag att jag kommer i slutändan att vara tacksam för att jag lärde mig lite "finare" engelska än everyday english. Engelskan är verkligen ett fascinerande språk. Dessutom har vi världens härligaste grupp. Igår frågade den ivriga Koreanen, som jag berättade om tidigare, om vi skulle ta en pint efter timmen. Tja.
 

Tillbaka till Twilight.
 

Såhär taggar min Janka till det inför kvällen:
 
 
 
Haha, kan man bli sötare?
Jag ber till Gud att hon inte är allergisk och slutar som en prickig korv. 

Jaaaaaaa! Jag har redan fått den bästa 20-års presenten man kan tänka sig. Den 20 mars landar Finlands snyggaste mammor på Heathrow. Gissa om jag längtar. En långweekend i London med mina underbara systrar.  
 
   
 
 
 
 It`s going to be greeeat!

 

 

   
Silje och jag på Edwards före Twilight. 
 
Efter lite shopping med Janka på Oxford var det dags för bio igen. På fredagen såg vi den tårdrypande filmen Australia med Sandra. Vad kan man säga? 10 poäng. En film DU måste se. En feel-good movie blandat med tårar och skratt.
Igår var det då dags för film nr. 2, Twilight. Vad kan man säga? Se den också! Jag som verkligen inte gillar skräckfilmer förberedde mig för det värsta. Efter att jag sett trailern i höstas var jag lite smårädd över om jag någonsin skulle kunna se Twilight. Jag visste inte om jag skulle gråta eller skrika när filmen var slut. Jag ville se mer, mer. Men eftersom böckerna är fyra till antalet får vi hoppas på flere filmer också. Ett extra stort plus med filmen var ju stenkalla Robert Pattison. Under filmens gång blev jag 14 igen, lite generat småkär.  
 
Efter filmen gick vi vidare till Walkie på en drink. T.o.m två blev det. Vid stängningsdags drog dethär härliga gänget oss vidare till Bar Sia.

  
Gänget på Bar Sia.


   

Till slut gav vi upp på Bar Sia och jag ville bara krypa ner under mitt varma täcke. Men nej, "you can sleep when you`re dead", sa Shawn och vi skrattade oss till döds vid Walkie i ytterligare nån timme. 
 
 

   
 
 
 
Februari. London. Vi. Love.

..med bloggandet. Men jag känner att jag inte har något roligt att berätta om den här veckan. Sen måndag har jag konstant haft huvudvärk och nackont. Idag känns det äntligen lite bättre. Vi ska se om jag klarar dagen utan Burana. Vädret har inte heller varit på min sida. Regn, dimma och inte en solstråle så långt ögat kan nå. När det inte regnar ute, regnar det inne istället. En dusch har tydligen gått sönder så vattnet droppar ner från taket i vårt tvättrum. Niiiice. Nu väntar jag bara på ett par snygga, starka byggarbetare. Men om de har lika dålig humör som plumbern ser det väldigt dåligt ut.
 
I väntan på att Nicolson skall vakna skall jag nu hoppa i löpskorna och ta mig till Wimbledon Park. 
 
So, have a nice day!

Igår var jag andra gången till skolan. Vår grupp hade expanderat med några nya ansikten. 2 av dem kände jag väl igen. Helt skönt att ha några man känner från förut med.

Men dethär inlägget skall jag tillägna den nya koreanska killen på skolan. Han bor 20 min från Stonehedge, har halva tisdagen ledigt så han kan resa runt hela, och då menar jag hela, London för att i en timme och fyrtio minuter varje tisdagkväll lära sig engelska på vår skola i Wimbledon. Jag finner inga bra adjektiv för att beskriva denna kille. Pluspoäng åt honom i alla fall.

Min mamma är en höjdare på att skriva lappar. Väldigt trevliga sådanna. Då jag ännu bodde hemma kunde jag, nu som då, hitta små lappar endera  i sängen eller t.ex. väskan. "Ha en bra dag!" "Träna hårt!" "Love you!" , kunde det stå på lapparna. Nuförtiden får jag brev skickade på posten. Vad är inte bättre än det?
 
Jag kom på att tänka på dessa lappar när jag en dag i förra veckan kom ut från skolan och lade märke till en liten lapp på min välparkerade bil.  


 
 
  
En gång körde jag fast med backspegeln i en annan bil. Två gånger har jag fått punktering. Men det här tar nog ändå priset!
  

Jag hade ett långt samtal med min saknade Simon idag. Simon är nog en av mina absolut ärligaste vänner. Ibland lite för ärlig kanske. Nåväl, idag diskuterade vi vad jag skulle studera i framtiden. Eftersom jag själv är väldigt oviss vad jag vill göra och medgav idag för Simon att jag börjat känna en viss oro över framtida studier. Simon lugnar mig med att sådär lättsamt konstatera: " Nå int e` du ju heelt värdelös int!"  
 
 
 
 
 
 
 
Miss you!

Förlåt Pappa! Lamporna var verkligen fina och jätte billiga. Hoppas jag inte förstörde din dag.
 
 
Love you.

 
London var ovanligt kallt och grått igår. Sandra och jag trotsade vädergudarna och tog oss en lång promenad längs South Bank. Vi gick förbi Shakespeares Globe och beskådade bl.a några av Picassos verk på Tate Modern.
 
 
Mysiga gränder på South Bank.
 
 
Efter ett glas vin på Walkabout tog vi tåget in till Waterloo. Tanken var att vi skulle besöka en fancy club i Soho, men ödet ville annat. Vi anlände till Maya Club allt för sent så kvällen slutade på Penthouse.
 
 
 Åka tåg kan ibland vara fruktansvärt roligt. Oftast inte.
 
 
Jag tappade andan när vi kom till sjunde våningen. Utsikten från Penthouse är amazing. 
 

 Sällskapet var det heller inget fel på. Snyygga bruudar. Kvällen slutade ändå relativt tidigt. Men nattbussarna är inte kända för att vara särskilt snabba, så runt halv 3 var vi hemma. Vissa med blåa fingrar...
 


Idag har jag verkligen REA handlat. Jag skulle göra Jannika sällskap eftersom hon var på shoppinghumör. Det slutade förstås med att jag shoppade och Jannika gjorde mig sällskap. Nu skall jag fortsätta göra lite läxor. Ovant, verkligen. But I like it.

Jag blir så fruktansvärt irriterad varje gång jag ser ett engelskt ord som jag inte förstår. På grund av det ( eller tack vare kanske) har jag fått ett beroende av att slå upp ord. Ibland känner jag mig rent av lite hysterisk när jag knappt hinner innanför dörren innan jag dyker ner i lexikonet. Idag köpte jag ett 2 kgs häfte som jag skall samla alla mina nya ord i. Jag har redan fyllt en sida.
 
Fredagskvällen skall jag spendera i Putney. Jag hoppas mitt sällskap också vill se Mamma Mia.  Nej, jag har inte sett den ännu.
 

Med blodiga knän och asplöv till armar ångrar jag nu lite vårt nyårslöfte. Meen löften är till för att hållas. Jag ger inte upp.

Igår anlände jag till ett soligt London. Rätt varmt med tanke på att vi fått stå ut med -15 grader i hemlandet. Mitt bagage var försenat så jag hann inte efter flickorna till skolan, det blev ett kärt återseènde på David Lloyd istället. Vad jag saknat dessa flickor. Jag rivstartade vardagen med att sätta mig i skolbänken (?). Härligt att gnugga geniknölarna lite, fast jag var rätt död efter resan. Jag har en spanjor, en fransman, en kines och en från Ungern med på min kurs. 30 plussare hela högen och jobbar alla inom finansvärlden. Ni kan ju gissa vad samtalsämnet, förutom horoskop, var igår. Nu gäller det bara att ta sig i kragen och kämpa stenhårt. 
 
Nu skall jag reda upp min kappsäck och sen gå ner till stan med min saknade Jannika. Ikväll ska vi laga hamburgare med Ida och Thea. När katten är borta dansar råttorna på bordet...
 
Härligt att vara tillbaka!