Mina sista dagar i Finland börjar lida mot sitt slut. Jag förstår ännu inte att jag ska åka iväg. 9 september har varit så avlägset för mig, men om 2 dagar är dagen med stort D äntligen här. 

De senaste dagarna har varit fullspäckade. Onsdag bar det, som sagt, av till Åbo, där vi mått som små grisar (!) hela högen. Vi har shoppat, fått käkarna ur led, skrattat oss till döds, våldgästat Timba, haft djupa diskussioner med Ludde, lipat till världens finaste film, satt käkarna på plats igen och forsatte på  vår malar-karriär. Vi har även stått i Hese-kön i ett x antal timmar. Vi kunde inte ha haft det bättre.

           

På fredagen återvände vi till hemstaden några kilon tyngre.

Fredagkväll innebar chill och några krukor på Fé och Ettans terass med Jonas & Danne. Jag somnade lycklig bredvid Linda i lyxlägenheten, trots att jag var livrädd för monstret som hade somnat på mina ben.

Det nya favoritkafét räddade vår lördagmorgon med maffiga semlor och nygräddade örfilar. Vi hann även uppdatera lite med favoritbrudarna, vilket var väldigt behövligt. Eftermiddagen fortsatte med kaffe & bulle med Jennica, för att sedan sluta med äppelpaj och saft hos mommo. Matmonster? JEPP! Kvällen spenderades hos gudsonen och runt midnatt var vi plötsligt i grannstaden och svepte tequila på Affes, där vi konstaterade att kroglivet är ingeting för hemmafruar. Muhaha!

Nu återstår, som sagt, endast 2 dagar kvar i Finland. Trots det skall jag hinna få nån ordning på min packning (hälften måste bort ännu!), träffa alla mina kära, mysa med gudsonen samt äta mig några kilon tyngre på 3 avskedsmiddagar. Till sist måste jag ta några tunga farväl. Jag vill inte ens tänka på dem.

Nu tar jag dock en paus från mitt panikpackas och hejar fram damerna till en seger mot Valtti. 

Catch up with you later.