De senaste dagarna har jag, trots førkylningen, varit glad som en lærka. Jag trivs så fruktansvært bra hær. T & I ær  de søtaste kidsen jag træffat. De ær stændigt glada, artiga och går allt som oftast omkring och nynnar på en låt. Jag blir nog god 3a med dessa kids nær det ær frågan om låttexter. De kan varenda en låt. Nær jag væcker dem på morgonen får jag alltid ett brett leende av såvæl I, som T. De ær sjælvstændiga, smarta. You name it! Drømbarn. Visst, kan de strida och vara irriterade på varandra, de ær ju trots allt systrar. Men de ær inte många sekunder det varar. Snabbt, blir de vænner igen.
Idag har jag varit duktig och stædat hela huset. Føre det kørde jag Ewa till stationen. Idag børjar hennes nya jobb i centrala London. Det var med tårar i øgonen vi skiljdes på stationen, men vi kommer att hålla kontakten och redan næsta vecka har vi middag i London inplanerad. Jag kommer att sakna henne hær i huset.

Imorgonkvæll ær det middag i City. Jag borde kanske ta mig ner till stan før att hitta något att sætta på mig. Jepp, det får bli dagens planer.

I helgen skall jag æven få busa med Gerbys søtaste kille. Emmi, ring mig nær ni ær framme. Det skall bli så fruktansvært roligt att se er igen.