Ny vecka. Nya utmaningar. Nya upplevelser. Jag førundrar mig øver hur alla dagar ær olika, trots samma gamla rutiner varje dag. Alltid hænder det något nytt och jag lær mig massor. Redan efter 2 veckor tycker jag att jag lært mig allt om England och London. Ack, så fel jag har, jag har ju knappt børjat. Det finns så mycket jag vill uppleva och se. Men framfør allt har jag børjat se nya sidor hos mig sjælv, som jag aldrig sett førut. Det beror væl på att jag har 2 barn i mitt ansvar. Hemma funderade jag bara på vad jag sjælv skulle æta, nær jag skulle ta mig till Sportten, vilken timme jag skulle gå på och vad jag skulle ha på mig och vilken tid jag skulle fara ivæg. Nu måste jag tænka dubbelt eller trippelt egentligen.

Helgen har jag tillbringat med Emmi & Anders och bara njutit av storstadslivet, hærligt sællskap och god mat. Tack før en hærlig helg.






På måndagen fick jag finbesøk i form av Sandra & Emmi. Sandra anlænde runt 11, vi skvallrade av oss på Starbucks innan Emmi hittade till Wimbledon och vi tog en rundtur i huset. Vi kørde Sandra till stationen och hæmtade flickorna från skolan. Flickorna blev vældigt førtjusta i Emmi. Efter att vi hej-då-kramats utanfør Sainsbury`s sa lill-Ida: "Du har en vældigt søt væn." Hon har så rætt.  På kvællen var det grand opening på skolan før den nya lekplatsen. Vi snackar kakor, bulle, tårta, laxrullar, jordgubbar, salta kex, kycklingbullar, plommonkex.. You name it! (Tur Sandra att jag kunde hålla mig från Starbucks-muffinsen, jag tog nog igen det nu.) Flickorna sjøng så fint och vi fick æven lyssna på ett hårdrockband från Norge samt klassisk musik i form av en kontrobasspelande kines. Det var roligt att træffa alla førældrar till barnen. En gemytlig kvæll med andra ord.












Se, vad Emmi & Anders hæmtade från Finland. Jag frågar mig om jag kan ha bættre familj & vænner?