Jag vaknade nog aldrig idag. Slog upp ögonen imorse klockan 7.40 fast jag egentligen skulle vara hos A 7.30. Nåväl jag var där på 3 röda sekunder med grus i ögonen och här sitter jag ännu 21.00 med lika mycket grus i ögonen. Trött, snorig och huvudvärk. Jag tröstade mig själv med att köpa en ny läcker soffa.

Idag har vi firat lillajul eftersom alla var på olika håll igår. Det såg ungefär ut såhär:




Jag har haft den skönaste söndagen sen 1995.

Skriver jag ett arbete om:

Nu orkar jag inte vänta mera. Julsakerna framplockade. Check. Dehär fina skridskorna har denhär sötisen gjort:

För er som inte vet träffade jag Ben den 27 Februari 2009. Dagen började inte lika bra som den slutade. En medelåldersdam backade in i min fina bil och skyllde allting på mig. För att dränka mina sorger gick jag och mina chicas gick till stampuben, Walkabout i Wimbledon. Jannika och Sandra var redan på Walkie när jag anlände försent som vanligt.

Denhär kvällen var Bens farewell party. Han skulle alltså resa tillbaka till Australien eftersom han var trött på London och ville återvända hem till landet downunder. Under småtimmarna presenterade en av mina Londonvänner mig för denne rödhårige surfer boy and he had me at hello.

Olycklig som jag var när han gjorde sina sista Europa resor till Paris och Rom drömde jag om att han skulle riva sin flygbiljett och stanna i London. Jag visste att vi endast hade 2 dagar kvar när han kom från Paris innan han skulle flyga hem. Efter en hel del telefonsamtal, msn konversationer och sms var jag helt säker på att denhär killen betydde något helt speciellt för mig.

"Stay" sades en hel del gånger och tro det eller ej, det gjorde han. Han började om från scratch, utan pengar, utan jobb och utan tak över huvudet. Han avbokade sitt flyg, fick tillbaka sitt gamla jobb och hittade en suverän lägenhet i Wimbledon. Jag hann inte ens ropa yess, innan allt var fixat.


Mars 2009.


På min födelsedag träffade mina systrar Ben för första gången i London.


April/Maj spenderade vi i London.


Ben träffade resten av min familj, släkt och vänner under vårt första besök till Finland under Vappen. And...they loved him.

Sommaren var den jobbigaste tiden. Jag pendlade mellan Finland och London. Långa veckor ifrån varandra. Telefon räkningarna var lika långa. Spenderade några veckor i London, några i Frankrike och resten i Finland. Hela sommaren blev som ett enda stort distansförhållande, men vi klarade det.


Ben i Wimbledon Park.

Buckingham Palace.

I St. James' Park i London tillsammans med Axel, Sandra, Jannika och Ben. Good times People!

Ben hälsade på mig i Finland under sommaren.

Hösten spenderade till en stor del i London tillsammans med Ben.

Bens födelsedag i Augusti.

I september åkte vi till Australien i skilda flyg.

Och jag träffade hans underbara familj.

Vi gick på bröllop.

och fixade visum åt Ben.

Efter några veckor fick Ben sitt visum och han kunde äntligen flyga till Finland via London. Den 12 Oktober 2009 var den lyckligaste dagen i mitt liv när jag mötte en glad Ben på Tammerfors flygplats. Men verkligenheten var snabbt emot oss. Inom 3 månader måste vi hitta ett jobb åt honom annors var det tack och hej! Vi lyckades efter några veckor hitta ett jobb åt honom fast vi lever i svåra tider och fast han bara pratar engelska. Nu lever vi ganska säkert i några månader, men efter 3 månader börjar stressen igen. Var tredje månad skall han byta jobb för att bevisa finska myndigheter att han klarar sig i Finland. Jag har finska lagar, visum, myndigheter upp över öronen. Nu vill jag leva ett normalt liv tillsammmans med Ben. Snälla tomten, det är det enda jag  önskar mig i julklapp.


Ben älskar snö och jag älskar Ben.

Ben lagade ricepudding igår. Ungefär såhär såg det ut. Resultatet blev något jag aldrig smakat förut.

Recept är alltid brat att ha.

Såhär ljust är det ute idag:



Och såhär glad var sjuksköterskan på hälsocentralen idag:

Jag hittade några bortglömda bilder på ett bortglömt kamerakort. Det är sommar 2008 precis innan jag sätter mig på planet till the UK. Jag spenderade dagen med Jemppa hos Noah.

Kolla vad liten killen är.

Det är mörkt och regnigt ute. Jag skriver 
logg, som jag skall lämna in i morgon.
Det går för fort och det känns som om jag 
inte hinner prestera.

Så saknar jag dig så himla mycket.

Ben såg ett plakat med en massa snygga brudar på och frågade förskräckt: "Are these people missing??" Ben vet inte vad lucia är. "It's the chick with candles in her hair", försökte jag, men han vet inte vad Lucia är.

Jag hittade ett till skåp på findit.fi, för 20 euro. Here it is!

Såhär såg det ut igår.


























Såhär ser det ut idag.

Jag städar, putsar, målar och bäddar. Jag får ju besök ikväll. Äntligen! De senaste veckorna har varit lite väl ensamma. Att söka jobb, dessutom med tidspress, tar på krafterna och mitt sociala liv har varit lika med noll. Nu skall det bli en ändring. Ikväll besök och imorgon inflyttningsfest. Now we're talkin'!

Min sleepover guest och jag i London.

 

Men snälla, snälla, snälla. We need you as well!

 

Vilken är rätt och vilken är fel?

Dethär lyssnar jag på:



och dethär lyssnar Ben på:



Lyssna på dem tillika och du vet hur det låter i vår lägenhet ikväll.

Jag känner en viss stress inom mig. Ångest. På torsdagen skall jag lämna in portfolion i färganalys. Här sitter jag, facebookar och äter choklad. Stressad för ett ögonblick men jag lugnar snabbt ner mig när jag ser vem som är online på facebook. Så gott som hela min klass är där. Jag kan nörda lite till. Tack och lov.

Här är min nymålade byrå som jag hittade för 10 euro på findit.fi.

Såhär såg den ut när jag köpte den.

Fashion 09.

Carpelan Cosmetics.

 

Skönhetsmässan var okej. Godkänt. Helgens höjdpunkt var ändå att komma hem. Hem till Ekenäs. Jag kan inte ens beskriva med ord hur skönt det är att bara få vara hemma. Sova i gamla rummet, äta mammas mat, välfyllt kylskåp, familjen, ja, allt.  Det enda negativa med helgen var tiden. Man skulle vilja så mycket men tiden räcker helt enkelt inte till. Nästa gång jag kommer hem skall jag inte ha något planerat.

 

 

Såhär ser det ut hos mig just nu. Klippa, klistra, skriva. Jag har 9 sidor gjorda. 3 to go.

Hurry up!

 

Idag har jag sänt min förstfödde till dagis. Idag har jag sänt mitt barn första dagen till skolan. Idag började mitt barn första dagen... på jobbet. Han är dock inte mitt barn, han är min Ben. Nu kan jag äntligen förstå varför mammor ibland kan gråta när de lämnar sitt barn vid dagiset. Idag känner jag mig som en hönsmamma. Ben jobbar alltså sin första dag på det nya jobbet idag. Jag borde sova men jag får inte sömn, tänk om han inte trivs, tänk om de är dumma mot honom, tänk om han är hungrig? Stackars, stackars Ben. Hoppas han kommer hem snart så jag får krama och trösta honom.



(I själva verket trivs han säkert jätte bra och vill inte komma hem från jobbet.)

Jag måste packa min kappsäck, hämta Anna från jobbet, gå på kör med Melker, ta ut pengar, ladda kameran och ipoden, packa en till väska och sova några timmar innan jag är klar att åka till skönhetsmässan med klassen för att sedan hoppa på tåget till Ekenäs. I can't wait! Jag skulle så gärna vilja åka till IKEA med klassen, men då slipper jag inte till Ekenäs. Säg mig snälla, skall någon till IKEA på fredag?

Jag sliter snart håret av mig. Jag gör en höstbrasa av alla min skolpapper. Äter upp all mat som finns i kylskåpet. Pratar inte med Ben för att han slog mitt Tetris rekord. Dricker all hostmedicin som finns i världen. Hatar färglära lite till och är annors bara sur som en lapplisa i Australien. Jag är trött, har huvudvärk, ingen inspiration, ingen ork.

Läser mina gamla bloggar från försvunna tider och plötsligt blev livet an aning ljusare. "Kan hon inte sluta jåma om London", tänker ni säkert. Snart, snart men inte nu.

 

Jag läser bloggar och kommer över några bilder på mig i skolan. Den första bilden är tagen av Mad på hårvårdslektionen. Jag är vanligtvis inte sådär arg i skolan. Antaligen är jag arg över att produkten jag använde i Mad's hår luktade rutten fisk. Den andra bilden är tagen av Petra på hudvårdslektionen när jag tar bort Petras ansiktsmask. Jag visste inte att jag ser ut sådär när jag är glad.

 

Petras och Mads bloggar hittar ni i listan till höger.

Dethär armbandet skulle jag inte tacka nej till. Mera fina smycken hittar du på alskadebarn.se, där du kan beställa smycken och själv välja vad du vill att de skall stå på dem.

 

 

 

...så gärna ha dessa underbara stövlar från Vagabond. Jag har prövat dem säkert 7 gånger i butiken, men mitt samvete klarar inte av att köpa dem när jag räknar min slantar och konstaterar att Ben och jag inte klarar av att leva 109 euro mindre denna månad. Snälla, snälla, snälla kan ni inte lägga höststövlarna på REA snart. Vintern är ju trots allt här nu.

Efter pulkaåkas, snöbollskrig, bastu, middag och TV-kväll är jag dogtired och tackar för idag. Det har varit en händelserik dag, Ben har kännt på den finska snön påriktigt. Naked.

Nyss hemkommen från Siris mysiga lya där vi sett på Idol med Annika, Hanna och Petra. Super mysigt! Ännu mysigare är det när det snöar. I love it! Och så även Ben. Han frågar mig var femte minut om jag tror snön kommer att hållas kvar tills imorgon eller om det alltid snöar såhär i t.e.x januari. Ge han några månader and he will get over it!

En välklädd Ben mötte mig utanför Siris lägenhet.

 

Snowy.

 

Jag satt ner halva min livstid på att göra en snygg blogg. Det blev till inget. Så kommer Ben och fixar allt på 20 minuter. Han är smart den där Ben, för smart kanske?

Jag är nog ingen datanörd. Har suttit här snart i 2 1/2 timme och försökt göra en snygg blogg. Resultatet? En vit sida. Hoppas på bättre resultat imorgon.

Ibland önskar jag att jag bodde någon annanstans. Dethär kan man ju bara drömma om.....

 

Fashionista, av Martina Bonnier. Finns på adlibris.com, där jag även hittade bilden.

Denna bok skulle gärna få finnas i min bokhylla. a century of fashion skriven av Kate Murley & Melissa Richards. Finns på Akademiska Bokhandeln.

 

(bild från http://meetmeattiffanys.blogspot.com/ )

Förutom att jag inte varit till Wasa teater idag har jag varit på studiebesök till Mediacity med klassen. Det var intressant och jag skulle verkligen kunna tänka mig att jobba inom TV branschen. Bakom kameran såklart. På bilden syns min classmate Madelen och jag i sminkrummet. Efter studiebesöket hade vi 3 timmar färglära.

Såhär har det sett ut hos mig de senaste veckorna. Förra veckan lämnade jag äntligen in portfolion om mig själv. Jag är nöjd.

Här kommer lite bilder från landet downunder, dit Ben och jag reste i September för att delta i Bens brors och Niomis stora dag. Bilden ovanför är stranden vi bodde på, där långt borta kan du se Surfer's Paradise. What more can I say.. I love it.


Newcastle.


Wedding day.


Brisbane.


Storm i Newcastle.

'
Family.


Love.


Candice and Ida.


Ben and I in Sydney.

Härmed upphäver jag min bloggpaus.

För tillfället finns det för mycket jag vill berätta om. Det händer så mycket just nu. Jag går i världens bästa skola, vi söker jobb åt Ben i Vasa (så om något vet om ett passligt jobb (ANYTHING! Barjobb, kock, städare, polis, gatusopare, president...) för en australiensk surfer boy i Vasa, så hör genast av er! Han pratar engelska, men håller på att lära sig svenska.), leker skola om kvällarna med Ben, tränar och längtar till den stundande skönhetsmässan och besöket i hemstaden. Snart är det dessutom jul. Snälla tomten, jag önskar mig en dammsugare och ett gymkort. Jag är så trött på att sopa golvet och länka runt i Vasa centrum. Jag har ju ingen aning om vart man kan springa här. Help me anyone? Var finns den bästa länkrundan i Vasa förutom Handelsesplanaden upp och ner?

Med tanke på den opassande rubriken på min blogg har jag ännu inte nån bra idé. Har ni någon bra idé? Vad skall min blogg heta? Jag vill också ändra på layouten. Först måste jag brainstorma om designen och sedan kommer ni att få se världens snyggaste layout. Någongång kanske. Soon soon.

Klockan är just nu 9.00. Jag sitter färdigt påklädd, sminkad och dricker te fastän jag skall vara klockan 10.00 vid MediaCity på studiebesök. Varför jag är en early bird beror på att jag 8.15 stod utanför Wasa teater för att ta igen mitt studiebesök som jag missat när jag var i Australien. Tyvärr fanns ingen på plats att ta emot mig. Jag kände mig som den mest bortglömda personen i Vasa och gick hem tillbaka.

Dessutom blev jag svettig när jag sprang till teatern, för jag trodde jag var sen. Störande.

En mörk höstkväll som denna piggar jag upp med min favorit Sydafrikanska DJ. Goldfish - Hold tight. Den har ett sound som jag bara älskar. Trots härlig låt av Goldfish toppar nog David Guetta min lista som världens bästa DJ. Swedish House Maffia stark tvåa.

Jag bara måste dela med mig av Bens och min svenska konversation idag, fastän jag har bloggen på "paus". Anyway, det började med att Ben frågade: "Ida, var är din Ipod?" Jag svarade: "I min väska." Ben: "Var är din väska?" Ida: "På köksbordet." Ben var tyst en stund och funderade länge tills han till slut sa: "Ida, var är
köksbordet?"

Här bör tilläggas att vi endast bor i en etta på 49 kvadrat och att jag berättade för Ben att med köksbord menar jag kitchentable.