Har du slutat blogga? frågade svensken idag. Naaaai da, de har jag ju inte gjort. Det händer så mycket hela tiden och när jag har lite tid över dyker jag ner i Twilight-boken. (Kan du tänka dig Alexandra?) But this book completely engrossed me. Jag kan inte lägga boken ifrån mig. Det bästa är dessutom att det finns fyra böcker. Halleluja!
 
Idag har det varit en härlig dag. Solen har lyst från en klarblå himmel och jag känner att jag verkligen fått mycket kreativt gjort idag. Jag började med ett Body Pump pass på David Lloyd, dammsugade alla sovrum och begav mig sedan på länk runt Wimbledon. Hur härligt är det inte att kunna springa i korta träningsbyxor och en tunn jumper? Bort med tjocka
 mjukisar och vindtäta rockar! Jag har hittat mitt favoritställe i Wimbledon (förutom Walkie). Eftersom Wimbledon ligger rätt högt upp i jämförelse med Central, har jag hittat en plats som man verkligen har en amazing  view över stadskärnan. Speciellt idag då det inte fanns ett moln på himmlen. London Eye, Canary Wharf och de mäktiga byggnaderna i City ger en kalla kårar. Jag är verkligen i London. Ibland får jag känslan av att jag verkligen är i jordens centrum.London känns som en egen planet. Men jag hoppas den känslan försvinner nästa år, då jag förhoppningsvis är på nya äventyr ute i världen.
 
Något annat som verkligen gör mig glad är att jag fått 2 andra jobberbjudanden i London, ett i Wimbledon dessutom. Eftersom min familj bestämde sig före julen att åka tillbaka till Norge i April har detta gnavt som ett skavsår fram tills nu. Vad skall jag göra på våren / i sommar? Nu har skavsåret läkt lite i alla fall och jag vet med säkerhet att jag kommer att stanna i London ett tag framöver. Båda jobbena verkar dessutom vara kanonjobb. Mera om det när jag vet mera.
 
Annors rullar allt på som vanligt. Igår var jag till skolan igen och jag måst verkligen säga att jag inte ångrar en sekund att jag började studera engelska. Fast det känns en gnutta motigt att skriva essä efter essä och göra läxa efter läxa, vet jag att jag kommer i slutändan att vara tacksam för att jag lärde mig lite "finare" engelska än everyday english. Engelskan är verkligen ett fascinerande språk. Dessutom har vi världens härligaste grupp. Igår frågade den ivriga Koreanen, som jag berättade om tidigare, om vi skulle ta en pint efter timmen. Tja.
 

Tillbaka till Twilight.