Idag har jag sänt min förstfödde till dagis. Idag har jag sänt mitt barn första dagen till skolan. Idag började mitt barn första dagen... på jobbet. Han är dock inte mitt barn, han är min Ben. Nu kan jag äntligen förstå varför mammor ibland kan gråta när de lämnar sitt barn vid dagiset. Idag känner jag mig som en hönsmamma. Ben jobbar alltså sin första dag på det nya jobbet idag. Jag borde sova men jag får inte sömn, tänk om han inte trivs, tänk om de är dumma mot honom, tänk om han är hungrig? Stackars, stackars Ben. Hoppas han kommer hem snart så jag får krama och trösta honom.



(I själva verket trivs han säkert jätte bra och vill inte komma hem från jobbet.)