Idag hände något väldigt stort. Något som jag gått och väntat på i EVIGHETER. Tro mig. För första gången sedan November 2009 kunde jag ÄNTLIGEN hoppa i träningskläder och våga mig ut på årets första löprunda. Symptomerna efter svininfluensan har varit rent ut sagt helvetiska och jag har mått apa. Nu (knack, knack ta i trä) kan jag för första gången på väldigt länge andas normalt igen genom min näsa. Jag är inte trött hela tiden och febertopparna lyser med sin frånvaro. Halleluja!

Medan jag rensar mina tankar har jag lyckats börja rensa i garderoben. Bloppis, bloppis it is!