Onsdag. Snart ær helgen hær igen. Vardagarna ger mig ibland ångest. Panik øver att tiden rusar ivæg. Jag har, om några dagar, bott i England i en månad. EN MÅNAD. En månad har gått sedan jag fick kænna Noahs doft, æta Mammas mat, sova i min egen sæng, strøva omkring på Kungsgatan med mina chicas, småshoppa på Lindex varje dag & framfør allt en månad sen jag fick dricka en lonkero. Hør och hæpna, jag har faktist lært mig dricka øl. Næstan i alla fall. Som vi konstaterade idag med Australien-resenæren børjar man uppskatta allt det dær vardagliga innan man ens kommit ivæg bort från det. Små vardagliga ting blir pløtsligt værldens viktigaste. Tværtom kommer det sækert att vara då jag læmnar dethær landet før studier i Finland. Jag førstår inte hur jag ens skall kunna æta en smørgås utan Jarlsberg ost? Eller hur jag skall klara mig utan dorset myslin? Eller hur skall jag bæra mig åt på veckoslutena då jag inte længre får sitta på min favoritplats vid Piccadilly Cirkus? Redan tanken på det får mig att må, rent ut sagt, illa. Fruktansvært illa. Som tur ær det ænnu en tid dit.

Nu har jag just "boschat" in flickorna, så jag hoppas de sover nu. Vi har haft quality-time den hær veckan, då båda pæronen varit på affærsresa. Igår hade vi pysselkvæll och fixade våra hår. Idag har vi haft taco- & SiMSkvæll. Jag har æven lært barnen finska. Nu kan de sæga "kiitos" & "Morroo". Enligt mig de viktigaste finska orden. Mer behøver man inte kunna. "Moro" betyder førøvrigt roligt på norska.  

Helgen ær, som vanligt, fullspæckad. Fredag skall jag ta mig till norra London før att hælsa på hos Arsenal. Æntligen skall jag få se hur hon bor. Lørdag eventuellt turistrunda till Tower Bridge och fødelsedagfest i Village på kvællen. Jag har aldrig træffat fødelsedagsbarnet, men jag har på kænn att det kommer att bli trevligt. Dessutom får jag umgås med Nicolson. På søndag ær en resa till Notting Hill inplanerad. Det låter som om æven detta veckoslut blir ett av de bættre.


Haade!