Jag har førændrats. Idag nær jag snællt slæppte en man øver vægen, trots trafikkaoset omkring mig + att vi var en halvtimme førsenade till tandlækaren, kom jag på att jag har lært mig hantera min ilska i trafiken. Den ær som bortblåst. Peppar, peppar. Det krøp i kroppen på mig då någon kørde 35 km/h, då den tillåtna hastigheten var 40 km/h.  Kørsættet hær ær så annorlunda. Det finns inte alltid en væg som man kommer fram på. Ibland står det 10 bilar på din kørfil. "What to do", sæger man och backar hela vægen tillbaka. Ibland kommer vi fram i tid , før det mesta inte.

Weekends ær till før att njuta. Jag gør det till tusen. Vi satt igång redan på fredagkvæll. Efter en stæmningsfull barnkonsert i Kings Collage blev det dinner ute med familjen på en mysig restaurang. Jag avnjøt en fruktansvært god kyckling. Men nypotatis. Lørdagmorgon fick jag sova ut rætt længe innan jag tog mig till Notting Hill dær jag møtte Sandra. Efter det traditionella Starbucksmorgonmålet, strøvade vi længs Portobello Road i timmar, dær vi hittade ett och annat. Sandra hann æven svænga upp och ner på hela min værldsbild innan vi møtte upp Sophie & Christina. De trevligaste tyskar jag træffat. Jag hoppas på mycket roliga stunder med de tre brudarna. Senare på kvællen avnjøt Nicolson & jag en hærlig middag på Dog & Fox. Nicolsons kusin hade hyrt Eclipse (bar i Village), dær hon firade sin fødelsedag med næra & kæra. Vi var nog de sista som æntrade festen, vi var æven de førsta som læmnade den. Før att inte glømma, var vi æven de yngsta. Vi gjorde en barrunda  i Wimbledon istællet. Som jag hade lovat mina australien-resenærer, prøvade vi den australienska baren Walkabout. Inte enbart før att de serverade Kopparbergs blev krogen min favorit. Inredningen, stæmningen, musiken, everything. Klockan hann bli midnatt innan jag stupade i sæng bredvid T, som hade somnat i min sæng.









Søndag tog en seg start. Jag vilade ut mig ordentlig och klockan hann bli 2 innan jag kom igång ordentligt. Musee` besøken kastade vi i sjøn. Starbucks, Ben & Jerrys, bio & Leicester square klingade bætter i mina øron. Så æven i Sandras, som tur. 

Idag har jag trænat bort alla onyttigheter som jag dængt in med under veckoslutet. Tyværr nollstællde jag allt igen nær pappa T øppnade den størsta Anton Berg konfektasken som jag någonsin sett i mina dagar. Vi firade min "1 månads-dag", tænkte jag.